Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 335. Ur Gustav Frödings diktning - *Härjarinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och bägge ha de fötter och ben, som galoppa
och valsa och hoppa
behagfullt i strumpor och skor,
och bägge gå i dans, så det svingar och svävar,
och bägge ha små arga och smeksamma nävar
och naglar, som de bruka till klor.
De klösa mig, de håna mig, de le, så de kikna,
och vackert de likna
gud Amor i byxtöskjol,
och äro de alaner, är det nätta små alaner,
och äro de orkaner, är det lätta små orkaner
i morgonluft och skinande sol.
Och går jag och funderar på gatan i staden,
det nyper mig i vaden,
det rycker mig i rocken med ett,
det sysslar så besynnerligt lömskt kring min ficka,
förargad får jag fatt i en hand av en flicka,
den minsta och näpnaste jag sett.
Då höjer sig ett härskri, och Elsa och Greta
och åtta små feta,
försmädliga prinsessor därtill,
som fritt och förvildat från läxorna skolka,
på gatan dansa scottish och hopsa och polka
kring mig, som förbluffad står still.
Sen blåses det till anfall och klappas och smekes
och nypes och lekes,
att jag är en stor miljonär,
som äger alla pengar i hela Europa.
De gadda sig tillsammans, de skrika allihopa:
»Hos trädgårdsmästar Lind finns det bär!»
Jag kämpar som en man, men alanerna vinna.
De skratta och försvinna
vid hörnet som en virvlande vind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
