Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Säterliv. Ur »Sisel Sidsærk» av Hans Aanrud. Från norskan - När boskapen släppes ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på huvudena och vädrade upp mot liden, och så blevo de
som yra av vårglädje. Gamla styvbenta kor kastade baken
i vädret som ungnöt, togo stora skutt, röko ihop i ysterhet
och hetta, så det brakade i hornen, gåvo till ett böl, när
de förlorade, röko på en annan och en tredje. Det hela
var en enda röra med böl och råmande och knakande i horn
och gärdesgårdar.
Men skälikon stod lugn och såg på. Henne vågade
ingen röra.
Äntligen satte sig dej an i spetsen och lockade. Då lyfte
skälikon upp huvudet, råmade, så det sjöng i husen, och
gav sig i väg efter. Lockandet blev allt högre. Den ena
efter den andra av korna började lyssna till det och följde
efter, och snart var hela tåget i rörelse uppåt Nordängen till
under böl och oväsen, rop och bjällerklang.
Däruppe var det slätt och gott om utrymmet, och här
stod den sista kampen mellan dem, som ännu ej kommit
på det klara med, vem som var starkast. Ty denna första
kamp är avgörande för hela sommaren. Men snart
lugnade de sig, och efter ett par timmar betade de fredligt
sida vid sida.
Efter middagen släpptes kalvarna ut. Aldrig förr hade
de varit utanför kalvkätten, och nu stodo de med ens mitt
ute i den stora, förunderliga, nya världen.
De sågo ned och ryggade baklänges, som om de stått
på en trappa. Men snart vågade de flytta den ena foten
fram helt varligt och så den andra.
Det gick långsamt, steg för steg, men så — det var ju
fast mark under fotterna här också. Det här var bara en
större, förunderligt ljus kalvkätte, där det bestämt var långt
till väggen — och vips satte de svansarna i vädret och
foro i väg som de vildaste skogsdjur.
Det blev ett rännande från gärdesgård till gärdesgård,
kors och tvärs och i ring över den stora ängen. Och var
gång de sprungo över en kulle, sågo Kerstin och Sisel,
hur svansarna stodo rätt upp mot himlen som styren. Sisel
tyckte, att hon aldrig hade sett något så lustigt. Men länge
kunde inte kalvarna hålla ihop. Snart skingrade de sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
