Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Säterliv. Ur »Sisel Sidsærk» av Hans Aanrud. Från norskan - När boskapen släppes ut - Till fjälls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt var sitt håll, och på kvällen måste Sisel söka upp
dem i de yttersta hörnen av ängen och locka hem dem en
åt gången. För de hade förstås inte vett att gå hem, de,
som voro ute för första gången i stora världen.
Till fjälls.
Uppför liden på andra sidan av dalen drager ett långt
tåg. Mor Kerstin själv står hemma i kammarfönstret och
följer det med ögonen, så långt hon kan, tills det
försvinner över sluttningens krön inåt fjället. Det är boskapen,
som drager till sätern i dag.
I spetsen rider dej an själv på jägarhästen. Den har fått
på sig kvinnfolkssadel, som har en hög karm, så att den ser
ut som en länstol. Där högt uppe sitter hon helgdagsklädd
och i vitt förkläde, röd och rund och självmedveten.
Nu är hon den viktigaste, den, som för befälet. Efter
henne komma två karlar, som leda var sin häst med den
tunga klövjebördan på ryggen. Därpå följer boskapen
i stolt ordning med skälikon i spetsen. Så komma getterna,
som ha bråttom och gärna vilja gå förbi de andra, så fåren
i en tät skock, sedan fyra stora grisar och till slut
ladugårdspigan och Sisel med ränseln på ryggen.
I början går det som en dans. Alla minnas fjället
sedan förra sommaren. Alla ha längtat dit tillbaka. Ingen
tycker, att man kommer framåt fort nog.
Men allteftersom de stiga uppåt, blir det brantare
och brantare. Solen kommer högre upp och steker dem i
ryggen. Grisarna börja sacka bakåt och försöka vika av
på varenda liten stig för att lista sig till litet skugga eller
finna en pöl att svalka sig i. Getterna och fåren märka,
att de behöva litet i magen. De smita bort, varhelst de se
en lövbuske att nappa i, en gärdesgård att kika igenom
eller en grön fläck. Och fjolårskalvarna, som inte ha
varit på sätern förr, kunna inte begripa meningen med denna
brådska utan ge det hela en god dag, när inte spöet är
över dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
