Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den jylländska heden. Efter »Hedebogen», Jenny Velander och Erik Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbytts i karghet och armod. Och vad yxa och brand
skonat, föröddes av de skarpa, bitande västanvindarna, som
foro härjande fram över det flacka, öppna landet.
Värst var det, att där skogen flytt, kunde intet annat av
värde växa, varken gräs eller säd. Ty västanstormarna
svedde bort även denna växtlighet. Blott ljung och lav
härdade ut, och från heden gick Jjungen på erövringståg in
över bondens magra tegar. Det var, som om heden blivit
ett förbannat land, från vilket människorna måste flyktå.
Avstånden mellan gårdarna blevo allt längre. De hedbor,
som stannade kvar på sin fädernetorva, hade en hård kamp
att föra mot svält och nöd. Trångt och dystert hade de
det inne i sina små torvklädda stugor med väggar och golv
av stampad lera, som blandats med hackad ljung — det
var det enda byggnadsmaterial, som heden bjöd. För att
få taktimmer måste man fara ända till Randers eller
Horsens. Än i dag kan gammalt folk berätta om hur deras
föräldrar reste dit för att köpa trä, och om hur de måste
övernatta på vägen — så långt var det efter det dyrbara
virket. Och den, som skulle resa över heden, måste
medföra livsmedel och tält, ty det kunde vara flera mil från
den ena lilla stugan till den andra. Farligt kunde det också
vara att råka ut för de tattare och zigenare, som ströko
Qmkring härute.
De allra fattigaste hedborna byggde sig kojor av bara
torv och fingo nöja sig med tak av grenar och kvistar,
på vilka lades grästorvor. Sängkläderna bestodo av usla
paltor, och vår tids människor kunna knappast fatta,
hur folket kunde bärga sig för kölden under de långa
vinternätterna i bitande västanstorm.
Man levde huvudsakligen av råg och bovete, som
skördades på de magra åkertegarna. Och slog skörden fel, fick
man svälta. Släp och slit var hedbons liv från morgon till
kväll året runt. Men det var han van vid, och han tappade
icke modet för det. Hustrun hjälpte trofast sin man i allt
utearbete. Det var allmänt bruk, att hon körde harven,
medan han sådde, att hon lassade gödseln och mannen körde
ut den på åkern, och att hon stod på logen och tröskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
