Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nils Finsen. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda strålarna. Men genom ett mycket enkelt experiment
bevisade Finsen, att detta var misstag. I en flat skål, fylld
med vatten, placerade han fyra nyss utkläckta
salamanderungar. Genom det tunna slemmet, som omgav de små djuren,
kunde man tydligt iakttaga dem. För det mesta lågo de
orörliga, men när de utsattes för solljus, blevo de livaktiga
och företogo den ena kastningen med kroppen efter den
andra. Finsen lade nu glasplattor av olika färger — rött,
gult, grönt och blått — över fatet, så att endast ett slags
strålar åt gången kunde komma åt salamandrarna. Och se:
aldrig voro djuren så livliga, som när de kemiska strålarna,
de blå och violetta, fingo tränga ned till dem.
Småningom blev Finsen övertygad om att det är just
dessa kemiska strålar, som åstadkomma koppärren i den sjukes
hud. Om man därför utestängde dem genom att hänga
röda gardiner för fönstren eller sätta in fönsterrutor av
rött glas, så skulle dessa svåra följder av sjukdomen
kunna förebyggas. I början gjorde man mest narr av
Finsens åsikter. »Ni kan åtminstone låta bli att skratta
åt mig!» sade han en dag åt en framstående läkare. Efter
hand började man lyssna till honom, och år 1893, när en
stor koppepidemi utbröt i Bergen, beslöto läkarna i staden
att pröva Finsens metod. Resultatet blev glänsande. Finsens
»röda rum» har sedan dess räddat tusentals koppsjuka från
det plågsammaste och värsta i sjukdomen.
Men den unge vetenskapsmannens främsta betydelse
ligger dock däri, att han genom en lång, lång rad av
mödosamma vetenskapliga experiment lyckats klarlägga,
hurusom ljuset kan verka läkande och hälsogivande på
människohuden. Att solljuset har makt att tillintetgöra vissa
bakterier var redan förut känt, likaså att ljusstrålarna kunna
tränga något in i huden. Man hade också rätt länge sett, att
solljuset var en god läkare för lungtuberkulösa. Det kan
därför nu efteråt tyckas, som om det antagandet bort ligga nära
till hands, att solljuset också skulle kunna verka
välsignelse-bringande på de stackars människor, som lida av tuberkulos i
huden, s. k. lupus. Den slutsatsen hade emellertid ingen
dragit, när idén nu väcktes till liv hos Finsen; och han insåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
