Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nils Finsen. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv mer än väl, att vägen fram till att vinna full klarhet
i saken var lång och mödosam. Hela hans klara tanke,
hans outtröttliga energi och enastående praktiska begåvning
krävdes för att lösa uppgiften.
Sedan Finsen väl förvissat sig om att det var de kemiska
strålarna, som verkade dödande på bakterier, gällde det att
lösa gåtan, hur man skulle kunna bana väg för dessa strålar
djupt ner i huden — just de ha nämligen svårare att
genomtränga hudvävnaden än de andra ljusstrålarna.
Genom ett i all sin enkelhet genialiskt försök klarlade
Finsen både varpå detta beror och hur hindret för deras
inträngande i huden skall avlägsnas. På bakre sidan av
sin hustrus ena öra placerade han en bit papper,
överdraget med klorsilver, ett ämne, som färgas svart av de
kemiska strålarna. Därpå lät han starka blå och violetta
strålar falla på framsidan av örat. Hela fem minuter förgingo,
utan att papperet blev svart. Då avstängde han, genom att
trycka två glasplattor mot örat, blodet från det ställe, där
ljuset skulle gå igenom, och se: inom 20 sekunder blev
papperet svart. Det var således blodet i hudvävnaden, som
hindrat strålarna att tränga dit. För att dessa strålar skola
kunna nå de sjuka partierna, måste man alltså konstruera
apparater, som hålla blodet borta från dem. Men för att ljuset
skall få den nödvändiga styrkan, måste man låta det passera
genom starka »brännglas». Då uppstod den frågan, hur man
därvid skulle kunna helt utestänga de varma strålarna, ty
annars skulle ju patienten få brännsår.
Här behövdes det en massa försök, som krävde mycken
tid och stort tålamod — för att inte tala om de stora
penningsummor, som försöksapparater och andra anordningar
skulle kosta. Därtill kom, att det ej var tanke på att i
ett så pass solfattigt land som Danmark året igenom kunna
företaga experiment med solljus. I fråga härom fann Finsen
emellertid snart på råd: elektriskt ljus, som är särdeles rikt
på just blå och violetta strålar, borde kunna användas i
stället. Och han hade lyckan att i chefen för Köpenhamns
elektricitetsverk finna en man, som trodde på honom. Men
läkarna och vetenskapsmännen ställde sig i allmänhet mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
