Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nils Finsen. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvivlande till Finsen. Ensam och utan att rådgöra med vare
sig den ena eller den andra auktoriteten vandrade han sin
väg fram.
År 1895 fick han tillfälle att första gången praktiskt
pröva sin idé. En man, som sedan åtta år lidit av lupus
på högra kinden och förgäves prövat alla möjliga läkemedel,
begärde att bli behandlad av den unge läkaren. Från
november 1895 till mars 1896 tillbragte han dagligen
under Finsens uppsikt flera timmar med kinden utsatt
för ytterst starkt elektriskt ljus. Man kan förstå, i vilken
oerhörd spänning Finsen skulle leva — men också hans
jubel, när kuren fullständigt lyckades. Inom loppet av
några år blev det klart, att den finsenska upptäckten skulle
skänka en lidande mänsklighet seger över en av de
förfärligaste sjukdomar, som finnas. — En av Finsens kolleger säger,
att för den, som kände Finsen, var det helt naturligt, att han
genast skulle inrikta sin energi på ett praktiskt mål, på
att hjälpa lidande medmänniskor. Ty hur ivrig
vetenskapsman han än var, blev det dock aldrig de vetenskapliga rönen
i och för sig, som utgjorde huvudintresset för honom —
detta blev alltid att hjälpa dem, som behövde hjälp.
Men under det Finsens idéer gingo segrande fram, blev
det honom för varje månad alltmer klart, att hans egen
livstråd när som helst kunde bli avklippt. Det gällde därför
att få metoden så klarlagd, att få institutionen för botandet
av lupussjuka så ekonomiskt tryggad, att när han själv
kallades bort, lärjungar till honom kunde fortsätta verket.
För att upprätta ett verkligt stort ljusinstitut krävdes
emellertid stora kapital. Lyckligtvis funnos rika män, vilka
voro villiga att offra betydande summor för den stora saken,
och efter hand tillkommo understöd från stat och kommun.
Ar 1900 flyttade det finsenska institutet in i nya,
ståtliga byggnader vid Rosenveenget i Köpenhamn. Patienter
strömmade till även från utlandet. Tyska, franska och
engelska läkare kommo för att studera metoden. Den kungliga
familjens medlemmar intresserade sig varmt för saken, och
genom bl. a. kejsarinnan Dagmar i Ryssland och drottning
Alexandra i England blevo finsenska ljusinstitut upprättade även i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
