Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. I stenkolens land. Efter Franz von Jessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tjugo, om tio, om två sekunder ligga vi krossade på
gruvans botten–-
Oerhört långt borta säger då en röst: ’Ja, nu är vi
nere/
I detsamma får jag en känsla, som om jag plötsligt åter
skulle fara till väders. Den försvinner, då jag tar ett par
steg framåt — eller kanske är det tillbaka. Ty jag trevar
som en blind. Det enda jag ser är matta små ljuslågor i
min förares och min egen lykta. Och det underliga är, att
de flämta framför mig, antingen jag sluter eller öppnar
ögonen.
’Nu går vi hitin och sitter ned ett ögonblick, så kommer
vi snart att se bättre.’
Rösten är alltjämt långt borta. Jag har ännu
snäck-bruset i öronen. Men det är dock, som om sinnenas bruk
långsamt återvände, sedan osynliga händer fört mig bort
till en sittplats och tryckt mig ned på den.
Där dyka några linjer fram. En svart vägg, ett svart
tak, ett svart bord. Här och där faller skenet från lyktorna
på de svarta, metallglänsande ytorna. Slutligen får jag syn
på min förare eller, rättare sagt, på en mörk, halvt utplånad
mänsklig gestalt, vilken liksom övergår i den svarta
bakgrunden.
’Börjar Ni nu se bättre?’
Jag blir överraskad över hur tydligt jag hör den frågan
genom suset för öronen. Och glad i hågen över denna
upptäckt svarar jag ja.
’Då går vi då.’
Han går före. Jag tycker alls inte det är svårt att följa
honom. Men härute i de äldsta, bredaste och högsta
gallerierna, alldeles invid hissarna och luftkanalerna, är luften
också lätt, och elektriska glödlampor brinna längs väggarna.
Emellanåt måste vi trycka oss in i små fördjupningar,
som öppna sig i väggarna, ty kabeln, som löper mellan
vägens skenor, börjar röra på sig. Snart stramas den åt
och halar en rad fullastade gruvkärror i susande fart förbi
oss bort till hissverket. Inga människor följa med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
