Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. James Watt, uppfinnaren. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin mors tekök. Under två hela år fyllde nu dessa
studier varenda ledig stund han hade.
Förestående teckning visar oss, hur den tidens ångmaskin
var konstruerad. Huvudfelet med densamma var ju, som
nämnts, att den förbrukade sådana massor bränsle. Efter
en mängd undersökningar och beräkningar fick man klart
för sig, vad som var orsaken till detta slöseri. Den låg
tydligtvis däri, att man icke kunde åstadkomma
förtätningen av ångan i cylindern på annat sätt än genom att
avkyla denna medelst insprutande av kallt vatten.
Härigenom gingo nämligen både värme och tid förlorade, ty
det var icke blott ångan, som avkyldes, utan även
cylindern. Och då ångan från pannan återigen strömmade in,
kunde den inte verka, förrän den givit cylindern
tillbaka den förlorade värmen. Men hur råda bot för detta?
Hur kunna avkyla och uppvärma ensamt ångan? Denna
måste ju in i cylindern, annars kunde den icke lyfta kolven.
Månad efter månad gick, utan att Watt fann någon
utväg. Men så under en promenad en söndagseftermiddag år
1765 stod lösningen plötsligt klar för honom: det gällde att
få ångan förtätad i ett särskilt, lufttomt kärl, en kondensor,
förbunden med cylindern genom ett rör. Grenom en kran
på röret borde detta kunna stängas av. Öppnades kranen,
så skulle ångan på grund av sin spänstighet strömma in i
kondensorn, vari ju kallt vatten efter behov kunde insprutas.
Med brinnande iver grep sig Watt an med att förfärdiga
en modell. Inom kort blev han på det klara med att han
funnit ett sätt att få ångan förtätad, att han således
verkligen löst den svåraste uppgiften. Men andra svårigheter
yppade sig. Det kalla vattnet i kondensorn blev
småningom varmt, och sedan gick förtätningen alldeles för
långsamt. Men vad värre var: det gick ej att bevara
kondensorn lufttom, ty den luft, som drevs ut ur ångpannan
genom uppvärmningen av denna, samlades nu i
kondensorn, hindrade tillströmningen av ny ånga och inverkade
hämmande på kolvens rörelse. Såväl det varma vattnet som
luften måste således bort ur kondensorn. Watt insåg, att
det var nödvändigt att sätta ett slags pump på kondensorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
