Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Lorelei. Efter Martin Claudius. Från tyskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra henne som sin gemål till sin fäderneborg, och allt
härligare skulle livet smycka sig för henne.
En dag hände sig, att riddar Herman bad henne ro
ut på Rhen tillsammans med honom. »Det är så härligt
månsken, och icke en fläkt rör sig. Sakta skall båten vagga
oss på vattnet. Kom!»
Lorelei bleknade.
»Nej, nej!» ropade hon darrande. »Flodens yta är
spegelblänk, men i dess djup sjuder och jäser det. Yåga dig
aldrig ut i Rhenkonungens rike!»
Full av förvåning såg riddaren på henne. Sedan log
han stilla. ‘
»Plågas du åter av de gamla grillerna? Låt nu en gång
för alla din ängslan fara! Har Rhen gjort dig ont, så visade den
sig ju också god mot dig, då den slungade upp dig på vår
strand. Kom därför! Visa, att du har ett modigt hjärta,
och att riddaren av Grafenstein icke korade till gemål ett
dumt och skrockfullt barn!»
I detsamma fattade han hennes hand och drog henne
med sig ned i hennes fosterfaders båt. Men när han såg
hennes likbleka ansikte och hennes ögon, som med ett
obeskrivligt uttryck av fasa och förtvivlan stirrade på vattnet,
greps han av medlidande med den unga flickan och snarare
bar än ledde henne tillbaka till fosterföräldrarnas boning.
När han denna afton skildes från henne, uppsteg
emellertid i hans Ljärta ett svagt misstroende mot henne — varför
visste han icke själv. Den lilla sjöjungfrun däremot var
uppfylld av tacksamhet för att hennes riddare avstått från
sin önskan. Hennes oro var dock därmed icke övervunnen.
Hon hade ju sett, vad han icke såg — med sina älvögon
hade hon skådat in i Rhenandarnas rike. Och tydligt hade
hon förnummit sin faders ord, då han hotfullt ropade: »Tag
dig i akt!»
Ack, om än hon kanske visste att skydda sig mot hans
våldsmakt, skulle hon också förmå rädda honom? Hennes
fader hade sett honom —- han kände nu hennes riddare.
Han skulle bringa honom i olycka. Något annat kunde
hennes ångestfulla hjärta icke tro. Hon hyste ingen kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
