Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. En bestigning av Monte Rosa. Efter H. N. Pallin - 42. *Edelweiss. Av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedstigningen till människorna. Molnen, som kommo från
Lombardiet, ha trängt upp söder om Monte Rosa och ligga
nedanför oss som en tät, fuktig dimma, i vilken man går
som i ett ångskåp.
Enda möjligheten att på den lösa snön komma ned är
att sätta fart och rutscha. Det går raskt undan, och åtskilligt
fortare, än vi kommit upp, återvända vi till bebodda trakter.
Efter R. N. Pallin.
42. Edelweiss.
På fjället, där molnet siktar
sin snö över öde topp,
där knappast ett grässtrå sviktar
och alprosen själv hör opp,
bland isarna vit där spirar
en blomma ur grund av gnejs.
Hon gränsen för livet sirar
och kallas för Edelweiss.
Då hösten en dödssång ringer
för blomster i lägre zon
och stryker med frostigt finger
på kindernas skära ton,
då rosen sin krona lutar
och stormar dess blad förströ,
då skönhetens välde slutar,
står Edelweiss frisk i snö.
Däruppe i bergets skreva
hon talar ett tänkvärt ord
om känslor, som överleva
all fägring och fröjd på jord.
Den kärlek hon troget prisar,
som rosorna ser gå ut
och dock, mellan snö och isar,
än blommar vid livets slut.
C*rl Snoiltky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
