Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Simplontunneln. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åven lutningen måste alltså vara noggrant uträknad.
Den bör naturligtvis vara alldeles jämn och precis så pass
stark, att det vatten, som ständigt sipprar ned genom
sprickor i berget, kan avrinna. Men starkare bör tunneln ej
luta, ty då blir arbetet för lokomotiven onödigt tungt. Nu
förhåller det sig så egendomligt, att även om
Simplontun-nelns botten höjde sig två hela meter från ändpunkterna mot
mitten, skulle det ändå bilda sig en två meter djup
vattensamling där längst inne. Förklaringen därtill ligger i det
förhållandet, att jorden är rund. Det är samma slags
erfarenhet man gör, när man från land ser ett fartyg
segla utåt havet. Först ser man själva skrovet småningom
sjunka ned bakom synranden. Sedan försvinner bit efter
bit av masterna, och slutligen sjunka även masttopparna
ned bakom horisonten. Den s. k. vågräta linjen är i själva
verket alltid något litet böjd, men bågformen märks först
när det blir fråga om stora avstånd.
I Simplontunneln behövs en höjdskillnad av något mer
än 4 meter, för att vattnet inne i berget skall få avlopp
mot båda mynningarna. Men då förstår man också, hur
svårt det måste ha varit att riktigt avpassa borrningen
från både italienska och schweiziska sidan.
När man grep sig an med det väldiga företaget, hade
man dock rika erfarenheter från föregående tunneljborrningar
att bygga på. Redan år 1853 påbörjades den första större
alp tunneln, vilken dock var blott 1/s av Simplontunneln i
längd. Arbetet, som pågick i fem år, krävde 82 människors
liv. De flesta av dessa kulturens martyrer, 52 man,
förolyckades på en gång genom ras av stenblock och
jordmassor, som avspärrade den del av tunneln, där de befunno
sig. Först efter fyra dagars arbete kunde man komma in
till dem, och då voro alla döda.
Ett mycket större företag var Mont Cenis-tunneln, vars
längd är nära 13 km. För detta arbete, som sattes i gång
1857, beräknade man en tid av 25 år. Till en början såg
det också ut, som om detta icke alls var för drygt tilltaget,
ty när man hållit på att borra och spränga och schakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
