Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Ur På väg till Mariazell. Av Peter Rosegger. Från tysk-österrikiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vägen gick vidare till en taggig fjällvägg högt uppe
på berget, vilken kallas för »Spelarna». Tre karlar sitta
däruppe. De hade en julnatt gått dit upp och satt sig att spela
kort och hade så till straff blivit förvandlade till sten. Och
de spela kort ännu i dag.
Här och där på vägen stå kors och Mariabilder.
Framför dessa förrättade vi vår andakt och gingo sedan åter
framåt, kanske med litet tyngre steg än dagen förut. Och
i fars rockskört dinglade ideligen det där, som jag inte visste
vad det var.
Bredvid oss brusade en stor bäck. Bergen voro förfärligt
höga, och här fanns det stengetter.
‘Nu voro vi vid ett järnbruk med väldiga, so tiga smedjor,
från vilka det dånade och eldsken trängde ut till oss. Yi
skyndade oss förbi. När vi passerat den sista
smides-hammaren och dalgången blev så trång, att vattnet och vägen
knappt fingo rum bredvid varandra, då var vattnet så lugnt
och klart, att man kunde se de bruna kiselstenarna på
bottnen och forellerna.
»Nu, gossen min, äro vi snart framme vid Avskedskorset»,
sade far, »och därifrån kan du se tornet i Zell.»
Yi påskyndade våra steg, och snart fingo vi se en
helgonbild högt uppe på en rödmålad påle. Vi skyndade dit.
När vi stodo framför det röda korset, tog far av sig hatten
men såg inte på bilden utan ner i dalen och sade: »Vare du
hälsad med Gud, Maria!»
Jag följde riktningen av fars blickar, och nu såg jag
bort genom dalgången en glänsande nål höja sig, på vilken
flera små spetsar och en gyllene knapp blänkte.
»Det är tornet i Zell», sade far.
Vi hade båda två dragit en liten suck. Därpå gick färden
vidare. Vi bestego den sista höjden och hade nu på en gång
hela byn liggande framför oss — och i mitten, högt över
alla andra byggningar, låg pilgrimernas kyrka, belyst av
aftonsolen.
Jag kan inte beskriva den känsla, som i detta ögonblick
genomströmmade min barnasjäl. Så måste de utvalda känna
sig till mods, när de tåga in i Sion!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
