Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Konstantinopel. Efter Edmondo de Amicis. Från italienskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första skymt vi sågo av Stambnl var en vit punkt,
toppen av en hög minaret. Alla vände sina kikare mot
denna punkt och började ivrigt rikta blicken in i den lilla
öppningen i dimman liksom för att vidga den, Ångbåten
gick med god fart. Efter några minuter såg man bredvid
minareten en fläck av obestämd färg, därpå två, tre, fyra
och allt flera fläckar, som småningom antogo formen av hus
och bildade en lång rad. Bakom husen stack den ena vita,
smäckra minareten fram efter den andra med topparna
rosenfärgade av den uppgående solen. Nedanför husen
började vi skönja de gamla, tornkrönta murarna, som runt
omkring den turkiska staden bilda en obruten kedja, mot vilken
vågorna bryta sig. En lång sträcka låg plötsligt blottad
för oss. Ett utrop av häpnad undslapp mig. På höjden av
en kulle reste sig en ofantlig skugga, en hög, luftig
byggnad, ännu till hälften beslöjad av töcknet. Den var omgiven
av fyra höga och smala minareter, vilkas silverspetsar
gnistrade i morgonsolen. »Det är Soflamoskén», upplyste en man
bland besättningen.
Snart syntes även andra ofantliga kupoler och en mängd
minareter tätt intill varandra som en skog av grenlösa
jättestammar. Töckenslöjan slets hastigt sönder, och överallt
såg man nya moskéer, torn, trädgårdar och massor av hus.
Så närmade vi oss den stora kulle, på vilken Seraljen
ligger. Den är beväxt med cypresser, jättehöga sykomorer
och plataner, vilka sträcka ut sina grenar över murarna och
spegla sig i vattnet. Här och där i denna massa av grönska
höja sig otaliga små paviljonger med gallerier, kiosker,
försilvrade kupoler och en mängd små byggnader av sällsam
form med gallerfönster och dörrar, prydda med arabesker.
Oregelbundet, gruppvis ligga de, liksom utströdda av en
slump. Allt är vitt, behagfullt, smått och till hälften
undangömt mellan trädkronorna. Det är en hel stad för sig, innesluten
i en lund, avskild från den övriga världen, tyst,
hemlighetsfull och dyster.
I detta ögonblick bröt solen fram och skingrade den sista
återstoden av dimman. Ingen levande varelse syntes till,
intet ljud hördes. De resande höllo ögonen oavlåtligt riktade
19—221103. Läsebok för folkskolan. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
