Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Med jakuter på hundskjuts över Ishavet. Efter J. Stadling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Hur ska vi komma fram där?’ frågade jag mig själv. Om
några minuter voro vi redan inne bland dessa ismassor. Genom
luften, som fylldes av hundarnas tjut, ljödo skjutskarlarnas
gälla kommandorop: • ’Höger, höger!’ — ’Vänster, vänster!’
Anföraren bland hundarna spetsar öronen för att uppfånga
sin herres kommando. Ledda av honom svänga de tjutande,
lurviga dragarna än till höger, än till vänster omkring de
hopade ismassorna, och slädarna hoppa och dansa över
isstyckena. Så nalkas vi den första bergskedjan av is. Under
vilt tjut rusa hundarna uppför de hopade isblocken, över
kammen och ned på andra sidan. Innan jag vet ordet av,
är hela karavanen på den jämna isen igen.
En ny bergskedja reser sig framför oss. Hundarna rusa på
samma sätt uppför den för att storma vallen, men denna gång
misslyckas det. ’Stopp, stopp!’ ropas det i fronten.
Karavanen stannar. Vi hoppa av slädarna och skynda uppför
isblocken till den främsta släden. Här råder förödelsens
styggelse: släden i spillror och sakerna kringströdda bland
isblocken! Jag blir orolig, men infödingarna äro lugna, som
om ingenting hänt. Några borra hål i slädstumparna, plocka
fram remmar och snören av senor och binda det ena stycket
till det andra. Andra hacka sönder de största isblocken
med yxor och björnspjut och bana sålunda väg över
bergskedjan. Om en halvtimme är hela karavanen åter i väg,
sedan skjutskarlarna tänt sina pipor. Slutligen ha vi
lyckligt tillryggalagt vägen över havet och komma upp på
tundran. Där få vi sikte på en stor hjord av vildren.
Olyckligtvis få hundarna väderkorn av djuren, och nu blir det
en ’hundskjuts’, som jag sent skall glömma. I vild fart
rusa hundarna efter de flyende renarna utan att bry sig om
sina husbönders kommandorop. Slädarna dansa över tuvor,
stenar och breda sprickor i den frusna marken. Nu gäller
det att hålla sig kvar på släden och klara sina ben. Till
vår lycka vika djuren av uppför en dalgång, som slutar med
en djup klyfta, och där måste de äntligen stanna. Sedan
kunde man åter leda dem in på rätt stråt.»
Efter J. Stadling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
