Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 5. Del 2. De främmande världsdelarna / 339 (1911-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 63. I Tibet. Efter Sven Hedin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jakar[1], vilkas skinn han plägade sälja åt köpmän från Kerija[2].
Ung, vacker och präktig strövade han årligen omkring som
en Nimrod i dessa höga fjälltrakter. Bössa, päls, kniv och
eldstål var det enda han förde med sig. Han livnärde sig
av de fällda jakarnas kött och drack ur källorna från den
eviga snön.

Jakar.

Aldat var en sympatisk och sällsam människa. Han
skrattade aldrig, talade icke i onödan, svarade kort och
bestämt på frågor, gick nästan alltid ensam med bössan på
axeln. Hans blick var vemodsfull, spörjande och undrande.
Hans gång var kunglig; han tycktes sväva fram över marken
lika lätt som antiloperna, och han blev aldrig trött i denna
förtunnade luft, som förorsakade oss andra så häftig
hjärtklappning.

Vilket underligt liv, oförklarligt och tjusande på samma
gång!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>