- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 5. Del 2. De främmande världsdelarna /
343

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 63. I Tibet. Efter Sven Hedin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig. Överallt mellan våra båda tält syntes spår av vargar.
Blott fyra får, som stått bnndna, funnos kvar. De övriga,
jämte Nias1 hade försvunnit. Alle man begåvo sig ut
på spaning och hittade nio ihjälrivna får här och var
bland kullarna. Blott ett räddades, och ett saknades
alldeles.

Nias var så uppskakad, att han darrade. Han beskrev
nattens äventyr sålunda: han hade som vanligt sovit under
en filtmatta invid fåren och vaknade mitt i kolmörka natten
av att höra deras bräkande, som dock endast svagt
genomträngde stormens tjut. Han rusade upp och urskilde tre
vargar, som mot vinden gjort attack på fåren. Han kom
sig aldrig för att väcka oss andra utan rusade
besinnings-löst och till fots efter fåren och hade sedan sprungit som
en galning hela natten utan att lyckas rädda mer än ett.
Anfallsplanen hade lyckats överdådigt. Icke ens hundarna
hade märkt något.

*



På den väldiga bergskedjan Tjimen-tags kam uppnådde
vi den betydliga höjden av 4269 meter och skulle den 24 juli
korsa två andra kedjor av ändå kolossalare höjd. Jag blev
alltid långt efter, emedan jag hade kartläggning, fotografering
m. m. att sköta. Mina följeslagare voro Tjerdon och Tokta
Ahun. Hela dagen förgick. Vi tappade icke bort
karavanens spår och började längta efter den rökpelare, som skulle
förråda lägerelden. Vi hade korsat den ena kedjan och redo
upp genom en smal dal, som ledde till den andras kam.
Vegetationen avtog, och vi nalkades allt kallare regioner.
Skymningen föll på, och det blev mörkt. De andra hade
tydligen fortsatt över nästa pass. Det hade varit en smal
sak att rida i fatt dem, men se, jag var bunden av min karta,
som icke kunde tecknas i mörkret. Här var alltså intet
annat att göra än att stanna, där vi voro. Men Tokta Ahun
fick rida vidare med befallning att så fort som möjligt komma
tillbaka med mitt jurt och mina kistor.

1 En a? männen i karavanen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/52/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free