Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 63. I Tibet. Efter Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slamret av hästens hovar mot dalbottnens grus dog snart
bort, och sedan hade jag och min kosack det ej vidare
trevligt i den nattliga kylan och mörkret på en höjd av 4652 meter.
Vi kröpo ibop i våra kappor och sutto och pratade.
Nattfrosten smällde på, och vinden drog ned genom dalen. Vi
sökte skydd bakom ett par stora stenblock, men det var för
kallt för att sova. Trötta efter elva timmars ritt, hade vi
alltför väl behövt en bägare te. Om vi åtminstone kunnat
göra upp eld, men här fanns icke spår till bränsle, och för
övrigt var det kolmörkt. En stund dåsade vi av men
piggades åter upp av ett långdraget vargtjut — här funnos
tydligen flera än vi, som voro hungriga. Slutligen måste vi gå
upp och stampa och gymnastisera för att hålla blodet i gång.
Först kl. 3 på morgonen, sedan vi väntat i fem timmar, kom
en liten undsättningskaravan, och ’supén’ smakade bra efter
sjutton timmars fasta.
•
Under de båda följande veckorna gingo vi över jordens
mäktigaste och högsta bergskedja, Arka-tag. Dess
huvudpass låg på 5180 meters höjd över havet, d. v. s. 340
meter högre än toppen av Mont Blanc. Vi skulle nu i
nära två månader ständigt befinna oss på betydligare höjd
än Europas högsta bergstopp. Behöver jag säga, att en resa
i sådana trakter är förenad med vissa svårigheter. Ibland
får man gå i flera dagar, innan man påträffar spår till bete.
Och när man äntligen finner något, är det så glest och hårt,
att djuren icke på långt när hinna äta sig mätta. Våra
djur bli därför mycket medtagna. Tjerdons häst, hans
syn-nerlige vän, som kom, då han ropade hans namn, var den
förste, som stupade.
Terrängen är också påkostande. Det bär upp och ned,
genom dalar och över pass, en labyrint av berg. Nästan
från varje lägerplats måste jag skicka ut ett par spejare
mot söder för att se efter, om terrängen var framkomlig
för Karavanen. Dagligen avancerade vi två eller tre svenska
mil mot hjärtat av det okända Tibet. I samma mån som
djurens krafter avtogo, smälte också vårt proviantförråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
