Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Charles Gordon och hans kamp mot slavhandeln i Afrika. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skulle se till, att hon fick komma in i någon koja och bo
där under natten. Denna blev så stormig och regnig, att
Gordon ej kunde sova. Då hörde han ett litet barn skrika
nära kojan. Han steg upp, gick ut och fick se den
stackars svarta kvinnan ligga, som han trodde, död mitt i en
vattenpöl. Ingen hade velat ta emot henne. — Gordon gav
befallning om att man skulle begrava henne, och gick
vidare. I det våta gräset upptäckte han då det stackars lilla
barn, som nyss skrikit. Dess egen mor, den stackars
negerkvinnan, hade satt ut det, fick man sedan reda på. Gordon tog
barnet på armen och skulle gå tillbaka till sin bostad. Då
han såg, att hans tjänare ännu inte hade gjort i ordning
någon grav till den stackars kvinnan, lämnade han barnet
ifrån sig och tvingade några negrer att hjälpa honom att
lyfta upp henne. Till sin förvåning upptäckte han då, att
hon ännu levde. Man förde in henne i en koja, tände upp
en eld och tvättade sanden ur hennes stackars trötta ögon.
Hon var endast sexton år gammal! Gordon övertalade en
familj att taga sig an barnet mot en daglig portion durra.
Genom ett brev, som Gordon sände hem, får man en
föreställning om allt det elände han fick skåda. Han skriver:
»Jag hatar — det finnes intet annat ord — jag hatar dessa
araber, och jag älskar dessa svarta negrer, ty de äro lika
tåliga och saktmodiga, som araberna äro lågsinta, grymma
och vekliga. Allt detta elände kommer genom de arabiska
paschorna. Jag skulle ej stanna här en enda dag längre för
dessa uslingars skull, men jag skulle kunna giva mitt liv
för de svarta. — — Jag är i begrepp att skapa ett slags
skräckregering. Jag har nyss låtit avrätta en man, som
stympat en liten gosse. Jag har icke begärt tillåtelse
härtill av någon, och jag frågar icke efter, om det misshagar
kediven eller ej. — — Ingen man, som har mor, systrar
eller barn, kan vara okänslig för de stackars negrernas
ohyggliga lidanden.
Denna afton ha mina män fört sju köpmän med deras
slavtransporter till mig. Det är omöjligt att beskriva dessa
slavars elände. Några av dem äro ännu barn under tre år.
Alla ha de kommit till fots genom denna brännande heta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
