Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Hjältar i Uganda. För Läseboken av Siri Dahlquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men först gällde det att vid kusten utrusta karavaner,
skaffa och träna bärare och^ ändra packningen till ett antal
lagom stora mansbördor. Ångbåten ensam krävde sina 50
bärare. Tre månader efter missionärernas ankomst till
Sansi-bar kunde Mackay starta med trossen. Han stod då i
spetsen för en skara på mellan 200 och 300 svarta.
Ett av Afrikas första bud lyder: »Du skall hava
tålamod!» När Mackay mönstrade sin stora, oroliga flock, som
nästan bara ropade på mat, tänkte han ibland på Moses och
Israels barn. »Men mina farhågor lugnas alla inför det
faktum, att också denna karavanen är Guds», skriver han.
Han fick också rikligt bruk för sin förtröstan. Än gick
vägen fram över saltöknar, där man höll på att försmäkta
av törst, än genom djungler med snärjande kläng växter,
farJiga rovdjur och giftiga ormar, än genom sumpmarker
med giftflugor, skorpioner och feberalstrande dunster.
Bärarna tyckte mera om mat än om arbete. De svarta
hövdingar, genom vilkas land tåget gick, krävde oskälig tull.
Vilda stammar lågo i bakhåll. Negrerna fingo smittkoppor.
Själv började Mackay få häftiga anfall av klimatfeber.
Efter ett par månaders vandring var det tydligt, att om man
skulle kunna rädda hans liv, måste man bära honom
tillbaka ned till kusten. Så skedde ock. Ett par vita
kamrater fortsatte i stället färden med en lätt packning.
Halvåret, som Mackay talat om vid sitt avsked, hade ej vuxit
till år, förrän dessa båda fingo ge sitt liv som martyrer. En
tredje hade dött av sjukdom redan i Sansibar. En enda av
de åtta hann före Mackay till Uganda.
I Sansibar återvann , Mackay småningom sina krafter,
och med glädje rustade han sig för att börja på nytt. Då
kom från England order att dröja ett halvår, tills den
farliga regntiden var förbi. Under tiden skulle han till
missionens gagn söka bryta en ordentlig väg en viss sträcka
inåt land.
Åter en afrikaläxa i tålamod! »Jag trodde aldrig, att
just detta skulle bli mitt arbete», skriver han. »Men någon
måste ju göra det. Varför skulle det då inte vara jag?»
Tanken på att han så bokstavligt »banade en jämn väg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
