Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 96. Vildhästen, som ingen kunde fånga. Efter E. Tompson Seton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästarna slöto sig tillsammans och försvunno med klapprande
hovar i ett moln av damm.
Hingsten sprang än på den ena, än på den andra sidan
om hjorden, höll ett öga på alla stona, ledde och drev dem
långt bort. Så länge jag kunde, följde jag honom med
ögonen, och hela tiden höll han samma jämna trav.
Jack gjorde anmärkningar såväl om mig och mitt gevär
som om vildhästen. Men jag fröjdade mig åt travarens styrka
och skönhet. Inte för alla stona i klungan hade jag velat
skada hans glänsande skinn.
Ryktet om hingsten, som aldrig galopperade, spreds allt
vidare omkring. De märkvärdigaste historier berättades om
hans gång, hans snabbhet, hans lungor, och när gamle
Montgo-mery kom stövlande och i vittnens närvaro utlovade tusen
dollars kontant för hästen — förutsatt att historierna om honom
voro sanna —, blevo ett dussin unga cowboys ivriga att
göra försöket, så snart deras dåvarande arbetskontrakt voro
ute. Men Vilda Jo hade länge haft ett öga på denna affär.
Här var ingen tid att förlora. Hela natten var han
sysselsatt med de nödvändiga förberedelserna.
Genom stora ansträngningar fick han slutligen ihop en
expedition, bestående av tjugo goda ridhästar samt en vagn
med fjorton dagars proviant för tre män: honom själv,
hans kamrat Charley och kocken.
De foro med den fasta föresatsen att trötta ut den
märkvärdiga vildhästen och fånga honom. När de kommo till
Antelope Springs, fingo de se den svarta hingsten i spetsen
för hela sin trupp marschera ned för att dricka. Jo höll
sig undan, tills alla hästarna druckit, så mycket de ville, ty
ett djur, som är tyngt av vatten, springer ej så bra.
Sedan red Jo helt lugnt framåt. Efter en halv mils
ritt blev travaren rädd och försvann med sin trupp nedåt
fälten i sydost. Jo satte efter i galopp, tills han återigen
fick syn på djuren. Då red han tillbaka och instruerade
kocken, som också var kusk, att köra rakt söderut till ett vadställe
vid floden Alamosa. Därpå satte Jo efter vildhästarna igen
åt sydost. Efter ett par mils ritt fick han dem ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
