Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 96. Vildhästen, som ingen kunde fånga. Efter E. Tompson Seton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång i sikte. Då lät han sin häst lugnt följa efter dem, tills
han var så nära, att de blevo rädda igen och började springa
söderut. Jo fortsatte efter dem men inte i deras spår utan
sneddade över för att genskjuta dem. På det viset kom
han efter en timmes ritt återigen i deras närhet. Liksom
förra gången red han långsamt mot hjorden. Då blev den
rädd och tog till flykten. På detta sätt fortsatte Jo och
hans två kamrater, tills de uppnådde Alamosas övre
vadställe. Där slogo Jo och kocken läger för natten.
Charley övertog nu förföljandet av vildhästarna. De voro
lättare att upptäcka, när skymningen föll på, därför att det
fanns ett vitt sto ibland dem. En nymåne gav även en
smula hjälp. Charley följde hjorden, tills den försvann i
nattens mörker. Då steg han av, lyfte sadeln av sin häst,
tjudrade honom och somnade snart, insvept i sin filt.
I första daggryningen var han uppe, och på en knapp
halvmils avstånd fann han hjorden. Då han närmade sig,
förvandlade hingstens gälla gnäggning truppen till en
flygande skvadron. Men snart stannade den och vände sig om
för att se, vem denne ihärdige förföljare var, och vad han
ville. Ett ögonblick stodo djuren där, avtecknande sig mot
himmelen. Men så var det, som om hingsten tyckte, att
mannen nu fått titta nog på honom. Med ett stolt kast på
huvudet flög den svarta meteoren med fladdrande man bort i sitt
outtröttliga, taktfasta tempo, under det att stona kommo
galopperande efter.
Nu bar det i väg åt väster. Sedan samma lek flera
gånger upprepats: fly, förfölja, upphinna, fly igen, passerades
vid middagstiden den gamla utkiken Buffalo Bluff. Här
stod Jo på vakt. På en ny häst tog han upp jakten, och
Charley återvände till lägret för att äta och vila och sedan
fortsätta uppåt strömmen.
Hela den dagen följde Jo hästarna och lagade alltid så,
att dessa i sitt lopp gjorde en stor sväng, som vagnen kunde
korsa på kortaste stället. I solnedgången kom han till det
ställe, där Charley väntade med mat och en ny häst, och
ritten fortsattes på samma lugna, envisa sätt. Hela kvällen
och långt in på natten följde Charley efter flocken. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
