Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 96. Vildhästen, som ingen kunde fånga. Efter E. Tompson Seton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes nu en smula ha vant sig vid denna ofarliga
främlings närvaro och var därför lättare att följa. Dessutom
började djuren bli trötta av det evinnerliga springandet. De
befunno sig icke längre på goda gräsmarker, ej heller fodrades
de med säd som de förföljande hästarna. Men framförallt
inverkade den ständiga spänningen på dem. Den berövade
dem deras aptit och gjorde dem svettiga och törstiga. Jo gav
dem också god tid att dricka duktigt vid varje källa, som
passerades. Verkan av stora mängder vatten på ett
springande djur är väl känd. Den visar sig i styva lemmar och
andfåddhet. Jo aktade väl sin häst för sådan omåttlighet,
och både han och djuret voro därför pigga och krya, när
de den natten kamperade i de uttröttade vildhästarnas spår.
I dagningen fann han dem i närheten. Först satte de
i väg i trav, men det dröjde ej länge, förrän de slutade och
började gå. Segern var nästan vunnen, ty den största
svårigheten i denna uttröttningsmetod består i att kunna följa
hjorden de två eller tre första dagarna, innan den ännu är
trött.
Hela morgonen höll Jo sig nära hjorden. Vid tiotiden
avlöste Charley honom. Vildhästarna hade nu aldrig mer
än en kvarts mils försprång, ty de voro ännu tröttare än dagen
förut. De började svänga tillbaka mot norr. På kvällen fick
Charley en ny häst och fortsatte jakten.
Nästa dag gingo hästarna med nedböjda huvud, och
trots den svarta travarens alla försök att pigga upp dem,
voro de stundtals knappt mer än femtio meter från sina
förföljare. Fjärde och femte dagen förflöto på samma sätt,
och nu var hjorden vid Antelope Springs igen. Så långt
hade allt gått efter förväntan. Jakten hade beskrivit en
stor cirkel och vagnen en mindre. Den vilda hjorden var
tillbaka vid utgångspunkten, uttröttad och förbi. Och jägarna
voro tillbaka friska och nytra, på nya hästar. Till sent på
eftermiddagen hindrade de hjorden från att dricka, men då
drevo de djuren till källorna att bokstavligen fylla sig med
vatten. Nu var stunden kommen för de skickliga
lassokastarna på sina välfödda hästar att gripa in. Ty att
storm-dricka så plötsligt måste nästan förlama djuren för en lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
