Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 96. Vildhästen, som ingen kunde fånga. Efter E. Tompson Seton - 97. Svensk-Amerikas störste son. För läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckta stona spredos åt höger och vänster. Rakt över den
öppna slätten flög den nya hästen i vilt galopp, men
hingsten behöll alltjämt försprånget med sin beryktade,
svingande trav.
Detta var något oerhört. Jo satte sporrarna ännu
hårdare i sin häst och hojtade och skrek åt honom, tills han
bokstavligen flög fram, men lyckades ej med en enda tum
förkorta avståndet mellan sig och hingsten. Den svarte for
som en virvel över prärien, sprang nedåt en sandig slätt,
vidare över en hög, gräsbevuxen sträcka, där präriehundarna
skällde, och försvann sedan. Efter kom Jo för att på andra
sidan prärieryggen se — kunde han tro sina ögon? — att
hingstens försprång blivit ännu längre.
, Det hjälpte ej, hur mycket Jos berömda sto tog i.
Avståndet bara ökades, och till slut försvann vildhästen ur sikte.
Vildmarkens stolte son skulle aldrig behöva bli människors
tjänare.–-
Efter E. Tompson Seton. Översättning och bearbetning från engelskan.
97. Svensk-Amerikas störste son.
I närheten av St. Peter i Minnesota levde i mitten av
förra århundradet en svensk smed, som hette Johnson, med
sin familj. Ar 1861 föddes John, det andra i ordningen av
sju barn. Ett år senare flyttade familjen till St. Peter.
Där började fadern förfalla till dryckenskap, och hustrun och
barnen fingo lida nöd. Långa tider var mannen försvunnen
från hemmet, och då han till sist angreps av delirium
tremens, drinkarens hemska sjukdom, blev han förd till
fattighuset, där han efter några månader slutade sina dagar.
Under tiden hade John redan börjat gå i skolan. Men
han gjorde inte de framsteg, som lärarinnan hade väntat av
honom. »Hur kommer det sig, att du ingenting kan?» frågade
hon en dag. John började gråta. Till sist berättade han på
sin brutna engelska, att han måste gå upp klockan fem om
morgnarna och hjälpa sin mor att tvätta. Och när han
kom hem från skolan, måste han springa omkring med tvätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
