Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 97. Svensk-Amerikas störste son. För läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korgar till dem, som hans mor tvättat åt. Därför blev det
inte mycken tid över till att läsa.
Lärarinnan tittade på den lilla magra stackaren, som
stod framför henne och snyftade av förtvivlan. Händerna
voro röda och sönderspruckna, och kläderna voro trasiga.
Hon förstod. Och från den stunden gav hon den lille gossen
särskild undervisning i engelska och sökte på allt sätt hjälpa
honom i skolarbetet.
Men när John var tolv år, bad han sin mor att få sluta
skolan. Han stod inte ut längre, sade han, med att se henne
ensam behöva försörja dem alla. Modern tvekade. Hon
förstod, att om hennes gosse en gång slutade skolan, så skulle
han inte sedan kunna fortsätta. Men nöden tvang henne
att svara ja.
Så blev den lille tolvåringen biträde i en specerihandel,
och där skötte han sig utmärkt. Agaren påstod, att han
kunde lita lika bra på sitt biträde som på sig själv. Lönen
var ju inte så stor, men John gladde sig åt varje öre, som
han kunde lägga i sin mors hand. Och på lediga stunder
sprang han nu liksom förr omkring med hennes tvättkorgar.
Då inträffade en händelse, som blev en vändpunkt i hans
liv. Apotekaren i staden hade lagt märke till gossens flit
och tillgivenhet för modern, och en dag kallade han honom
till sig och erbjöd honom en plats som elev på sitt apotek.
John Johnson var då femton år. Strax efteråt förmådde
han sin mor auC sluta upp med det hårda tvättarbetet och
åtog sig ensam en familjeförsörjares skyldigheter.
En gång längre fram i tiden, då John Johnson nått sina
största framgångar i livet, blev han tillfrågad, vilket som
varit det lyckligaste ögonblicket i hans liv. Han svarade:
»Det var den kvällen, då jag kom hem med min höjda
avlöning och med hjärtat hoppande av glädje lade den i min
mors knä och sade till henne, att hon ej längre behövde
vara tvättgumma åt andra.»
Under de år, som Johnson var på apoteket, skaffade han
sig sin bokliga bildning. Han läste så gott som allt, vad
stadsbiblioteket hade att bjuda på. Särskilt fördjupade han
sig i historia och filosofi. Men ändå mer än bokstudierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
