Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Booker Washington. För Läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller dra försorg om dem och deras barn som förr.
Somliga negrer voro 60—70 år gamla. Yem skulle väl vilja
taga dem i sin tjänst!
Booker visste inte, vem hans far var, men han hade hört,
att det var en vit man. Han hade emellertid en styvfar,
och denne hade också vandrat bort från den plantage, där
han varit slav, samt lyckats få plats vid ett saltverk i
Malden i Yirginien. Dit begav sig nu Bookers mor med
sina små gossar. Det blev en vandring, som varade i flera
veckor. Maten lagade de över lägerelden och om nätterna
sovo de i det fria.
De vandrade dock med glädje den långa vägen, ty de
hoppades, att hemmet, som väntade dem, skulle komma dem
att glömma färdens vedermödor. Men de blevo bittert
besvikna. Den hydda deras styvfar bodde i var ännu sämre,
än den de hade lämnat. Det värsta var, att den låg tätt
inklämd mellan en mängd andra likadana hyddor. Smutsen
och stanken voro fullkomligt olidliga.
Booker och hans bror fingo emellertid inte lång tid till
att gå och gräma sig över detta. De skickades så gott som
omedelbart till saltverket, där de nu skulle börja göra nytta
för sig.
På den tiden hade Booker en önskan, som han ständigt
gick och bar på, och det var, att han skulle få lära sig
läsa. Aldrig hade han satt så stort värde på något, som
då hans mor en dag kom och gav honom en A-B-C-bok.
A, så han strävade med alfabetet! Om han bara hade känt
någon neger, som kunnat hjälpa honom! De vita kunde
— det visste han — men dem vågade han inte besvära.
Då kom det en dag till Malden en ung negerpojke, som
kunde läsa. Yarje kväll samlades nu männen utanför hans
bostad, för att han skulle läsa tidningen högt för dem.
Under dessa kvällsstunder talades det man och man emellan
om hur tråkigt det var, att de inte själva förstodo sig på
bokstäverna. Ja, man började fundera på att sätta i gång
en skola. Och en vacker dag kom en ännu mera läskunnig
neger dit. Det avgjorde saken. Några f dagar senare var
skolan i full gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
