Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Booker Washington. För Läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om en skola i Hampton. Booker hade ingen aning om var
Hampton låg, men han kröp närmare för att få höra mera.
Det var en skola för negrer, och en riktigt bra skola, sade
en av männen. Och den, som inte hade några pengar,
fick arbeta för skolans räkning och på så sätt betala
sin undervisning. Det var något för Booker, det. Han hade
inte funderat många minuter, förrän han beslöt, att i den
skolan skulle han gå, var den nu än låg.
Alla de svarta i Malden gladde sig mycket åt att en av
deras ras skulle få komma ut i världen och lära sig något.
Flera av dem gåvo honom små avskedsgåvor. En kom med
ett par skor, en annan med en skjorta, och en tredje stack
till honom en liten slant. Och så gav Booker sig i väg till
Hampton, dit det var femhundra engelska mil.
Första dagen ansåg Booker sig ha råd att åka med
postvagnen. När det blev kväll, stannade vagnen framför
ett hotell. De resande gingo in och skaffade sig rum över
natten. Booker gick in, han också. Han trodde, att det
hörde till, att man fick sova i det huset. Och om det kostade
något, så hoppades han få göra något arbete åt värden i
stället.
Men han fick se på annat. Innan han hade hunnit säga
ett ord, hade värden förklarat, att hans hus inte var till
för några svartingar, och kört ut Booker. Den natten sprang
Booker fram och tillbaka för att hålla sig varm. Men han
tänkte inte en bitter tanke över den oförrätt, som nyss hade
skett honom — så glad var han över att äntligen vara på
väg. Nästa dag fortsatte han sin färd. Ibland gick han,
och ibland tiggde han sig till att få åka med någon, som
körde vägen fram.
En dag kom han trött och utsvulten till en stad, som
heter Richmond. Han hade aldrig förr varit i en så stor
stad, och han kände sig ensam och olycklig. Han gick
förbi en hel del stånd, där det låg stekta kycklingar, bananer
och äpplepastej på disken. Och han tyckte, att han gärna
skulle byta ut hela sin framtid mot någon av dessa
läckerheter — så hungrig var han. Men vart han vände sig, frågade
de, om han hade pengar. Och när han måste svara nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
