Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Booker Washington. För Läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände de honom ryggen. Gata upp och gata ned gick han.
Till slut orkade han inte längre. Då fick han syn på att
gångbanan, där han stod, höjde sig rätt mycket över
marken. Det fanns ingen människa i närheten, och på ett
ögonblick hade han krupit inunder den. Där låg han den natten.
Men till och med i sömnen hörde han steg över sitt huvud,
och många gånger var han rädd, att bräderna skulle brista
och någon skulle trampa honom i ansiktet.
Äntligen dagades det, och Booker kröp fram, stel i
kroppen av den obekväma ställningen och oerhört hungrig.
Medan han stod där och gned sömnen ur ögonen, fick han se
ett fartyg, som höll på att lasta nere i stadens hamn.
Booker sprang genast dit och frågade, om han kunde få
hjälpa till för lite frukost. »Raska på då!» svarade
kaptenen och klappade honom på axeln. Och Booker knogade på
och njöt sedan med strykande aptit sin mödas lön. Några dagar
stannade han hos den vänlige kaptenen för att få ihop pengar
till resten av resan. Och om nätterna sov han under
gångbanan. Så fortsatte han sin färd, och till slut kom han
till Hamptons skola.
Men prövningarna voro inte riktigt slut ännu. När han
anmälde sig, tittade föreståndarinnan förfärad på honom.
Booker förstod, att hon undrade, vad han var för en
landstrykare. Hon kunde ju inte veta, hur det kom sig, att
han hade så trasiga kläder och såg så smutsig och ovårdad
ut. Men ack, om hon bara ville ta in honom!
En hel timme fick den stackaren stå vid dörren, och
föreståndarinnan gav honom intet besked. I stället skrev
hon in ett par andra, och när Booker såg det, började han
känna sig alldeles förtvivlad.
»Samlingssalen behöver städas», sade då äntligen
föreståndarinnan. »Tag kvasten och gör rent och snyggt därinne!»
Så glad Booker nu blev! Sopa och damma, det visste
han, att han kunde. Behövde han inte avlägga något annat
prov, så skulle han nog bli antagen.
Men han kände djupt stundens vikt. Därför sopade han för
säkerhet skull den stora salen tre ganger. Sedan torkade han
dammet fyra gånger. Och till sist skurade han. Och det gjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
