Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Booker Washington. För Läseboken av Ruth Englund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under den tid, som nu följde, besökte Booker
Washington och hans hustru Belgien, Holland, Frankrike och
England. Överallt blevo de hedrade med inbjudningar och
med visiter av bemärkta personligheter.
Medan de ännu voro kvar i Paris, kom en inbjudan från
Booker Washingtons födelsestad. Dess invånare önskade, att
han skulle besöka dem, för att de skulle få ett tillfälle »att
hedra den man, som i sitt liv och i sitt arbete städse
hed-7 •*
rat den ras han tillhör».
Yid återkomsten till Förenta staterna erhöll Booker
Washington flera sådana inbjudningsbrev från olika städer, men
han svarade avböjande på nästan alla. »Yilans och nöjets
tid hade varit alltför rundligt tilltagen», säger han, »för att
jag med gott samvete skulle kunna draga från fest till fest.
Arbetet väntade mig, och till sist var det mig ändå kärast
av allt.»
Många av de människor, som talade med beundran om
Booker Washington, brukade beklaga honom, för att han
fått börja sitt liv i slaveri och okunnighet. Hur långt skulle
inte han med sin självständiga begåvning och sin väldiga
energi ha kommit, om han hade fått växa upp under
lyckligare förhållanden! Som gosse hade ju Booker Washington
själv tänkt på samma sätt. Nu såg han det annorlunda.
»Jag har lärt mig», säger han, »att lyckan i livet knappast
kan mätas efter den ställning man uppnått, utan efter de
svårigheter man övervunnit för att komma fram.
Medvetandet om att tillhöra en erkänt överlägsen ras kan
knappast vara tillfyllest för att bära en människa fram
genom livet. Lika litet kan medvetandet om att man tillhör
en lägre ras hålla en nere, om man själv äger kraft att resa
sig. Yarje förtryckt och förföljd individ eller ras bör finna
mycken tröst i den eviga naturlagen, att dugligheten
överallt och allestädes, likgiltigt vilken hudfärg individen har,
går segrande fram ur striden och till sist vinner
erkännande och* belöning.»
»Jag säger ej detta», tillägger han, »som något slags
självberöm. Jag uttalar dessa ord för att rikta
uppmärksamheten på den ras jag tillhör, en ras som jag är stolt över.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
