Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och på sådant vis fullständigt sjelf-accompagnera sina
sångstycken. Med det nyssnämnda arbetandet af tummar
och fingrar, ömsom hårdare, ömsom lenare, hördes han
ock esomoftast, innan han började sången, söka dess
melodi; liksom i förberedande ackorder, först irrande och
spridda, men snart ordnande sig mer och mer. Detta, som
varade i några minuter, hvarefter han med ens upphöjde
hufvudet och rösten, hette på hans umgängesvänners
konstspråk, att ”operera.” När de sågo honom rigtigt modd,
eller vara i det så kallade ”rätta esset,” sköto de framför
honom ett litet bord, med ett pur buteljer af något utsökt
vin derofvanpå, och ropade: ”operera, Bellman!””1). Först
när melodien var funnen, vällde dikten fram på dess
vågor. Många af sångerna och epistlarna hafva vid dylika
glada tillfällen sett dagen, och alla voro de beräknade att
i vänkretsen föredragas. Men äfven då skalden i
ensamheten diktade, har hans diktning haft samma karakter af
improvisation; han har äfven då med lyran i hand letat sig
fram till det rätta uttrycket. Om Bellmans
improvisations-gåfva kan nemligen icke tvifvel vara, dertill äro bland annat
intygen af åhöra vittnen allt för många 2), om än, som vi
längre fram skola visa, många af dikterna i den form,
’) Atterbom, s. o. s. 49. — ?) Gjörwell i sitt ofta citeradebref
berättar, huru Bellman på konungens befallning med spel och sång
visste afmåla konungens båda guvernörer, Gref Tessin och Gref
Scheffer, till allas stora förundran och konungens högsta nöje; och
sjelf hade Gjörwell varit närvarande, då B. ”exeqverade den
uppbyggliga scenen Pro Kxitu uti en bondkyrka, hvar man kunde genom
”läten både från cittran och rösten tydligen höra, huru det
andäk-”tiga folket slog igen sina bänkdörrar, traskade gången utföre och
”tog farväl af hvarandra.” Den af oss sid. 58 meddelade berättelsen om
Bellmans sista improviserade afsked till sina vänner har Atterbom
hört af Haeffner, som sjelf var närvarande. Många äro
berättelserna om Bellmans improviserade svar till Gustaf III, hvarvid vi
sär-skildt göra uppmärksamma på Atterboms berättelse (s. o. s. 48) om
den vackra improvisationen:
”De nattliga skyarna draga
Tungt, tungt, tungt hän öfver Haga,” m. m.
Likaså förtäljes, huru B. mången gång med en sång afsnäste allt
för närgångna personers besvärliga efterhängsenhet, så t ex. biskop
Filenius, en gevaldiger m. fl. (se Carléns upplaga IV.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
