Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
og at det er denne, som drager hende ned paa
jorden igjen og lærer hende at fortælle f. eks.
Nygårdsflickans fattige og tragiske historie
ligesaa inderligt og pathetisk som hun synger sin
berømte sang til de forna kvinnors pris. Og
ikke gaar det an at komme med citater fra
Selma Lagerlöfs bøger uden at ha denne med:
„O forna tiders kvinnor! Att tala om er,
är att tala om himmelriket: idel skönhet voren
I, idel ljus. Evigt unga, evigt skøna voren I
och milda som en mors ögon, då hon ser ned
på sitt barn. Mjuka som ekorrungor hängden
I om männens hals. Aldrig skalf er röst i
vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka
hand blef aldrig sträf och hård. I ljufva helgon,
som smyckade bilder stoden I i hemmets tempel.
Rökvärk och böner offrades er, genom er utförde
karleken sina under, och kring er hjässa
anbragte poesin den guldglänsande glorian."
Man skulde tro, der laa en let ironi under,
omtrent som naar vi til de gamle siger: „Ja,
dengang du var pige, da var der piger til."
Men ironi findes ikke hos Selma Lagerlöf. Hun
ser virkelig paa forna tiders kvinder slig; for
slig skildred de dem, de gamla herrarna i de
vaggande gungstolar. Og med hver slurk de
tog af toddyen steg den begeistring, hvormed
de anbragte poesins guldglänsande gloria kring
deras hjässa.
Og havde ikke de gamle, hyggelige herrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
