Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thunersjön krusad af lekande vindar. Vi lemnade bakom
oss den idylliskt täcka trakten af sjön med dess gröna,
parklika stränder, ocli rullade raskt mot den öfra, der
Titanerna Eigin Mönch och den solfjäderlikt formade Fru
eller Blumli-Alp m. fl. Oberlandets högsta alper framstodo
i bländande prakt. Sist framträder den tolf tusen åtta
hundra fot höga Jungfrau, och det ser ut, som om vi
skulle fara rakt in i hennes isfamn. Men fartyget svänger
hastigt åt venster, vi lemna de snöklädda jettarne på höger
hand, bakom oss den pyramidala Niesen, längre bort det
ny-gamla slottet Schadow, som så pittoreskt stiger ur
vågorna, — och vi fördjupa oss i en vik emellan bergen,
ur hvars dystra skuggor vi komma i land vid en
grönskande strand. Det är Neuhaus. Framför oss ligger en
slätt emellan ofantliga bergshöjder. En vänlig tysk fru och
hennes dotter erbjuda mig plats i sin vagn, och så fara
vi till Interlaken, en by belägen på landtungan emellan
sjöarne Thun och Brienz, och som troligtvis deraf fått sitt
namn "Inter-lacus." Bergsluften, baden i Aar, som flyter
genom dalen, lättheten att härifrån göra utflygter till de
mest berömda af Oberlandets orter, har sedan några år
gjort Interlaken till en samlingsplats för de resande i
Schweits, och de stora hôtellerna skymma alldeles bort
herdehyddorna i dalen. Men ännu är ej den stora årstiden
inne; baden i Aar äro alltför kalla före midsommar, och
luften i dälden för kall också. Det är derföre stilla på
den stora promenaden, och hôtellerna stå tomma. Man hör
blott i dalen binglandet af kornas klockor, och denna
musik är ej den minst melodiska.
Dalen är en slätt emellan de två sjöarne och
bergsväggarne, som följa den från strand till strand. Tvenne
floder, Aar och Lutschine, genomfara den i raskt lopp. Men
markens jemnhet och odlingar hindra att se dem, utom då
man är helt nära deras stränder, och de ofantliga höjderna
på båda sidor om dalen hindra att fatta dess vidd. Mig
förekom den som en måttligt bred springa emellan
bergsväggarna, som stänga all utsigt, och jag tillstår, att jag
kände mig ej obetydligt tryckt af Titanernas närhet, som
här imponerade mera genom sin massa, än genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
