Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oberlandets hjerta. Jag hade varit förr, en gång, i Bern.
Då var jag ung, men fången, som fogel i gyllene bur. Nu
var jag gammal, men fri, och — — Gudomliga frihet!
Jag reste till Thun. Har du varit i Thun, sett
Thunersjön och dess stränder? Har du det ej, så res dit, om
du möjligtvis det kan; ty en krets mera förtrollande skön,
i hög styl, gifves ej på den sköna jorden. Och morgonen,
hur skön var äfven den, då jag steg upp med den unga
Juni-solen och vandrade längs stränderna af den
spegellugna sjön; först upp mot den lilla kyrkan, som på en
kulle till höger om staden ligger så täck ibland lummiga
träd och fredliga vårdar. Hvar graf var betecknad med
en blomsterbuske — de flesta voro törnrosor, — och ur
hvar blombuske steg en metallspira med en liten förgylld
stjerna i spetsen. Grafstjernorna lyste som lågor i den
stigande solon. Daggen låg i klara perlor på de doftande
rosorna. Huru friskt, huru fridfullt var allt! Jag fortsatte
min väg utmed sjön, på motsatta stranden till staden. Den
gick genom en naturpark. Marken var i högsta flor,
blommorna slogo ut, gräsens ståndare svängde lustigt om i
morgonfläktarne, och de små fjäderprydda damerna tittade
ut ur huset. Det var stor bröllopsfest. En skön fjäril,
nyss kommen ur puppan, satt med ännu våta vingar på
ett blad; jag tog honom med i min bukett, och gick till
dess jag blef hungrig och trött. Då vände jag om. På
återvägen mötte mig ett ungt brudpar, hon med en krans
ängsblommor på sitt bruna hår, han kring sin hatt. De
kommo från kyrkan, der de blifvit sammanvigda denna
morgon; de höllo hvarandra i handen och vandrade så med
hvarandra, friska, vackra, glada, genom den blommande
nejden till alphyddan, deras hem. Huru lyckliga sågo de
ej ut! Men de voro ej lyckligare, än jag denna morgon,
och neppeligen kunde deras frukost smaka dem bättre än
mig min, efter den tidiga vandringen.
Ännu en förtjusande morgon dröjde jag vid Thun och
vandrade genom dess praktfulla valnöts- och kastanie-skogar;
så gick jag ombord på ångfartyget, som går till Interlaken.
Det var en skön eftermiddag, himlen klar och sommarblå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
