Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”domrarne i Israel, hålla domstol på öppna fältet eller i
”skuggan af en stor e. — Det är med skäl, som drottning
”Bertha anses vara upphofvet till våra första friheter
”(”franchises”), med rätt, som hon anses såsom vår befolknings
”moder. Ödmjuk qvinna, lärer hon ännu åt kommande
”slägter den gamla tidens dygder. Ännu tror sig folket
”stundom se henne på de Vaudensiska bergen, hållande en urna
”full af skatter, dem hon utgjuter öfver landet”; och den
tid, då drottning Bertha, ”matmoder och drottning på
en gång, spann konungarnes kläder”, har i
Schweitserfolkets minne blifvit liktydig med landets gyllne ålder.
”Den gamla goda tiden” är, enligt det schweitsiska
ordspråket, den då drottning Bertha spann, ”ove la reina Bertha
filava!” Huru förträffliga böra ej qvinnorna vara i ett
land, der de hafva drottning Bertha till förebild!
Nästa morgon: vandringar i dalen och samspråk med
folket, som arbetar med höskörden. Qvinnornas drägter
äro mera poetiska än för 30 år sedan; de styfva svarta
tagelhufvorna kring ansigtet ha nu blifvit mjuka spetsar,
som falla rätt behagfullt. De förmögnare bära silfverkedjor
öfver den mörka klädeströjan. Jag ämnade mig öfver
Brienzersjön till Giessbach denna morgon, men träffade två
små snälla och språksamma flickor med smultron att sälja,
och de berättade om sina getter — hvar och en hade en
get, som gaf mjölk och smör. Geten är den fattiges ko,
— och de jodlade så täckt och sjöngo : ”Auf die Alpen,
auf die schönen Alpen”, att de läto mig glömma tidens
lopp och ångbåtens afgångstimma. När jag kom till
stranden, var den borta. Lika mycket! Jag tar en liten öppen
enspännare, med en fryntlig dräng till körsven, och
begifver mig upp i Lauterbrunnen-dalen, det är in i skötet af
”die schönen Alpen.” Dagen är skön och vacker, som en
fruktpark är första delen af dalen, ur hvilken den
tvåarmade Zwey-Lütschine-floden störtar ned mot Interlakens
slätt. Vägen går uppföre, längs med floden; underliga, i
rundtorn bildade bergmassor till höger, till venster
Jungfraus massiva, hvita gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
