Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moln — då jag anlände till mitt der beredda hem, i M:r
La Harpes pension vid den sköna promenaden Mont Benon.
Färgspelet i molnen varade ännu medan jag af mitt artiga
värdfolk fördes omkring på terrassen, betraktade utsigten
derifrin öfver alperna och sjön, och lyssnade till deras
beskrifning om dess skönhet under sommarens och höstens
klara qvällar. Samma utsigt hade jag från mitt lilla rum,
och isynnerhet från stenterrassen derutanför. Der — i mitt
rum — skref jag, ett par dagar sednare:
Lausanne d. 19 Juni.
Finnes här alper, en insjö, tjusande stränder och ett
soligt lif på dem? Jag ser intet utom ett tjockt töcken.
Lausanne ”la jolie” sitter sedan trenne dagar insvept i en
drypande regnkåpa, som höljer stad och allt i moln och
mörker. Kallt är det också som hos oss (i Sverige) i
Oktober, och mitt lilla rum, rätt behagligt i vackert väder,
är mörkt som en källare, när solen är gömd i moln. Och
sådana moln! Jag tror att jag aldrig sett dem så tjocka.
Själ och kropp vilja liksom sammankrympa i den kulna
omgifningen. Utan inre sol är jag emedlertid ej. Ett par
nya bekantskaper och nya böcker lysa upp min inre verld
och låta mig emellanåt glömma den yttres mörker. Ad.
Vinets maka (och enka) är en vacker medelåldrig fru, som
man genast känner sig dragen till med hjertligt förtroende.
Det är en genomskinligt skön natur. Professorn i
historien L. Vulliemin är en man af klassisk skönhet och
finhet, så i gestalt som i väsen. Under den med tunna
silfverlockar krönta höga pannan lysa de mörka ögonen med
ungdomlig eld, med en blick på en gång fint
genomträngande och god. Hans själs blick är stadigt riktad på
lifvets idealer i samhälle, kyrka och stat. Jag har sällan
sett en man med så mycket behag i uttryck och sätt att
vara, sällan erfarit tillfredsställelse och nöje af samtal,
såsom af hans. Medan derute mörker och regn hölja den
Schweitsiska jorden, har hans företal till "Schweitsiska
historien" (fortsättning af J. Müllers stora verk) aflyft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
