Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i civiliseradt samhälle, förfriskade mig med en god kopp
thé och anträdde så återfärden till Interlaken. Men på
återvägen gåfvo mig Titanerna ett skönt skådespel och jag
skulle ej utan glad beundran skiljas från deras närhet. De
stora andar, som förskräcka, kunna ock förtjusa. I den
nedgående solens sken framstodo alpernas hvita spetsar och
fält i de grannaste dagrar; den höga Jungfrau klädde sig
i rosenrödt, dess blå glacierer glänste genomskinliga, och
ju mera solen sjönk, dess högre och klarare lyste
alptinnarne; så lyste de min återfärd genom Lauterbrunnen-dalen,
och herrlig var denna i den friska bergsluften, i den lugna
qvällen. Sednare, i mitt ”Schweitserhof”, ny öfverraskning
från jettarnas läger. Jungfraus hufvud omger sig med en
mild ljusgloria, som stiger i skönhet och styrka, — och
äfven så min nyfikenhet, — tills ändtligen månen, strålande
klar, framträder deröfver, krönande Titaninnan med skönhet,
och äfvenså min dag.
Tvenne dagar sednare var jag på väg till Lausanne.
Man far hela vägen såsom genom en storartad park, och
hvarje del är väl odlad, vacker, bebyggd, blomstrande.
Menniskan och naturen lefva här i ett lyckligt
äktenskap.
Solen lutade mot nedgången då jag, från höjden och
på långt håll ännu, såg, djupt bäddad i kretsen af
grönskande stränder och höga alper, den ryktbara sjö, som i
historiens begynnelse sågs endast höljd af dimmor,
omgifven af täta skogar och derföre nämndes ”öknens sjö”
(Leman) och som sednare, i solens och odlingens ljus,
blifvit en mötesplats för hela Europas fina, reslystna verld.
Mina blickar sökte, vid dess strand, Lausanne, ty det var
der som den ädle, högtbegåfvade Vinet ännu för få år
tillbaka lefde och lärde, och der ville jag lära af honom,
genom hans vänner och lärjungar, och genom den ”fria
kyrka”, hvars upphof han, medelbart, var. Derföre hade
jag kommit till Schweits.
"Lausanne, la jolie", — såsom den i en gammal visa
och af många sina älskare kallas — upplystes ännu vänligt
af den sjunkande solen — som likväl gick ned i tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
