Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rossinières. Vår stora bikupa. Högdalens lif. Gångstigen. De unga flickorna och söndagsskolan. Chateau d’Oex. Mitt ”chateau.” Mötet vid La Lechevette. Vandringar i alpdalarne. La Comballaz. Les Ormonds. Pêre Ansermèz. Högdalarnes folklif. Den fria kyrkan. Framtidens kyrka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
hyddorna, hvilade på bergssluttningarnes af thymjan och
niyutha doftande tufvor, betraktade de stora utsigterna,
drack luften, lifvets friskhet och skönhet, och tänkte såsom
så mången en gång:
"0 wunderschön ist Gottes Erde,
Und schön uuf ihr tin Mensch zu seyu!"
Dagen var härlig. Dälden la Comballaz består af tvenne
grönskande bergssluttningar, emellan hvilka brusar
bergs-strömmen ’"la Ravalettedjupt nedbäddad emellan vilda
klyftor. Sjelf är dalen omsluten af höga bergsväggar, men
i norr och söder är utsigten öppen, och den åt söder är
en af de mest storartade. Under spatserfärden kring en
skogkrönt kulle, i ändan af dalen, ser man på en gång
glaciererna ’ les Diablercts’, som höja sig öfver Ormonts
dal, de Savojska alperna söderut i präktig amphiteater, och
nedåt, i fjerran dyker blicken i Rhone-dalen, hvars byar
och boningar man kan urskilja. La Comballaz lärer vara
deu högstbelägna af de bebodda bergsdalarna i denna
nejd. Oeh äfven i detta härliga Juliväder var luften,
morgon och afton, så kall att inan verkligen frös.
Tidigt nästa morgon lemnade jag min shawl och
paraplui i vård af värden på det lilla hotellet, och begaf
mig på vandring, bärande blott min parasol och en liten
påse med ett par päron oeh några lätta, mest
oundgängliga toalettsaker. Intet moln var på fästet och luften så
ren och lifvande att den liksom bar mig. Jag kände ej
min kropp. Ett stycke på vägen åtföljdes jag af en
vänlig pastor L., med hvilken jag gjort bekantskap under
föregående aftonen. Samtal öfver kyrkliga ämnen hade fört
oss tillsammans, och fortsattes nu under vår
morgonvandring. Han var född fransos, hade fransosens lätthet
och lust att tala, tillhörde den Sehweitsiska statskyrkan
(1’EgIise nationale) och bekämpade den kyrkliga
"Individualismen", oeh jag hörde honom med nöje. Jag hörer
alltid gerna olika åsigter förfäktas af kunniga sakförare, ty
jag kan säga med prinsessan i Göthes skådespel Tasso:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
