Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rossinières. Vår stora bikupa. Högdalens lif. Gångstigen. De unga flickorna och söndagsskolan. Chateau d’Oex. Mitt ”chateau.” Mötet vid La Lechevette. Vandringar i alpdalarne. La Comballaz. Les Ormonds. Pêre Ansermèz. Högdalarnes folklif. Den fria kyrkan. Framtidens kyrka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
"Ich freuo mich, wenn kluge Männer rcdcn,
dass ich Tcrstehon kann wie sie es mcinen!"
Och jag gläder mig ock att stundom genom dem
förhjelpas till att förstå sakerna litet bättre än de sjelfva.
Utsigterna af alpnaturen voro öfver all beskrifning
praktfulla i den klara morgonluften. Isär vi ur
skuggsidan af bergen kommit ut i den solupplysta midtofver
"les Diablerets", vände min artige ledsagare tillbaka till la
Comballaz, och med lätt sinne fortsatte jag ensam min väg,
som nu började gå nedåt, med allt friare utsigter ned i
den gröna, skuggrika Ormonts dal.
För trettio år sedan reste jag i täckt vagn genom
Schweits. Iluru lycklig tyckte jag ej då den lille trasiga
savojarden vara, som barfota och fri fick vandra bland
bergen såsom han ville ; huru önskade jag ej att vara i lians
ställe! Och nu — — gick jag — ej bnrfotad, — men
lika lätt och fri som han! Det dröjde emedlertid två goda
timmar — och vandringen i den stigande solhettan blef
temligen tröttande — innan jag koin till det nybyggda
presthuset i Ormonts dal, och der, hos den unga pastor
Lerèsche och hans älskvärda unga fru, fick hvila i deras
svala förmak, vederqvicka mig med friskt vatten, vin,
körsbär, m. m. som bjöds mig med hjertligaste välvilja. Ej
minst vederqvickande var för mig anblicken af detta unga,
vackra par, för hvilket tydligen
"Morgonens dagg låg p& lifvet qvar",
och för hvilket lifvets verklighet nu var den skönaste idyll.
De voro gifta sedan blott fjorton dagar och bosatta här
sedan tio. De voro unga, goda, vackra, välbegåfvadc, de
älskade hvarandra, de skulle lefva och verka tillsammans i
skötet af denna friska, stora och ljufva natur. O! Man
säge ej att jorden är en jemmerdal. Bland dess mörka
skuggor hvilka ljusa, sköna bilder!
Annu inemot en timma vandrade jag innan jag kom
fram till "le Creux", en fördjupning i dalen, der en liten
bondgård, omgifven af löfträd och ängskullar, ligger i midten
af ett verkligt Colosseum af urberg, krönta af de två
is-JV. lintner. JUsa. I. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
