Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rossinières. Vår stora bikupa. Högdalens lif. Gångstigen. De unga flickorna och söndagsskolan. Chateau d’Oex. Mitt ”chateau.” Mötet vid La Lechevette. Vandringar i alpdalarne. La Comballaz. Les Ormonds. Pêre Ansermèz. Högdalarnes folklif. Den fria kyrkan. Framtidens kyrka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fil
i hiin» själ. Denna kamp nådde sin höjd då en afton vid
ett dansgille, som urartade till blodigt slagsmål, Ansermey
på en gång måste säga sig: "tänk om Herren Jesus nu
inträdde !" Denna tanke och denna stund blefvo beslutande
för Ansermey. Han hängde på en spik fiolen, på hvilken
han brukade spela till dansen, och rörde den ej mer för
detta ändamål. Ilan ogillade icke oskyldiga nöjen — dem
jag nu tog i försvar, — mon menade att ungdomen dock
kunde på bättre ting använda sin dyrbara tid.
Om aftnarna höll Père Ansermey gudstjenst i vår lilla
krets, hvarvid han läste ett kapitel ur skriften, höll bön
och anförde sedan, jemte sin dotter, sången eller sångerna
(les Cantiques), dem någon af de närvarande begärde. De
sjöngos fyrstämmigt af den lilla församlingen och ofta
utmärkt väl. Synnerligen gladde mig musiken och orden
till en Cantique, som äfven A. Vinet lärer älskat framför
alla, och som begynnes: "Sanningens Gud, som allena jag
dyrkar." Då jag en dag berömde Père Ansermeys röst,
som är af en ovanlig styrka och renhet, utbrast han helt
glad: "ja, det är sannt, jag har en vacker röst!-’ Om
aftnarne, sedan han slutat läsuingen, upprepar han en eller
två versar af do lästa, i det han tillägger: "dessa äro sköna
(eller vigtiga) ord; Gud gifve oss nåd att rätt fatta dem."
Stundom förblir han en stund helt tyst efter de upplästa
orden såsom i stilla tillbedjande. Hvilket lefvande svar är
icke denna man på den romerska kyrkans påstående att
mannen af folket ej kan förstå skriften eller vägleda sig
vid dess ljus.
Ormonts dalar — öfre ocli nedre — kallas de
skönaste af de Vaudensiska högdalarne och äro det äfven
genom mängden af löfrika kullar och friska bergsströmmar,
genom sina många uppstigande gröna terrasser och sin
stora utsträckning. Folket är vackrare och lifligare, än i
de andra dalarna. De äro kända för sina qvicka infall
och sin böjelse att taga lifvet och menniskorna på den
liutiga sidan. Men mer än i de andra dalarne saknar
nian här flera af lifvets beqvämligheter och, snart sagdt,
nödvändigheter. Bröd (om ej af allra gröfsta art) och kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
