Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rossinières. Vår stora bikupa. Högdalens lif. Gångstigen. De unga flickorna och söndagsskolan. Chateau d’Oex. Mitt ”chateau.” Mötet vid La Lechevette. Vandringar i alpdalarne. La Comballaz. Les Ormonds. Pêre Ansermèz. Högdalarnes folklif. Den fria kyrkan. Framtidens kyrka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
m. m. måste hemtas hit tvenne timmars väg. Vid dessa
förhållanden kunde man blott förvånas öfver att vårt bord
var så v ål försedt och öfver det ändock så billiga priset,
eller 8 francs om dagen! Tre dagar tillbragte jag här
och derunder en afton hos de idealiskt lyckliga och
älskliga unga makarne i den nya prestgården. Interessanta
drag ur menskliga lifvets innersta gåfvo betydelse åt
samtalet under det solen, alperna och molnen uppförde för
våra blickar ett af dessa skådespel, som man stundom
skulle vilja kunna köpa för mycket penningar och som
naturen här består hvar afton gratis. Fjerde dagens morgon
hade Père Ansermiy. redan före dagningen, begifvit sig
med sin ko upp i bergen, och ännu innan solen belyste
spetsarne af les Diablorets" tog jag min vandringsstaf —
min lilla parasol — oeh åtföljd af mina nya väninnor,
begaf mig på vägen till la Coinballaz. Der skiljdes vi,
men ett tacksamt minne af ett par af dessa älskvärda
fruntimmer skall aldrig »kiljas från mig. I sällskap af en
täck, mon trullsig tioårig, landtlig ’Syl vif" fortsatte jag
min väg till Chateau d’Oex. Öfverallt på högslätten rdes
Mosses" mejades gräset, och ingenstädes har jag sett så
fina och vackra grässlag. Tårteln svajade i vinden likt ett
skirt flor, en rök. Slätten såg rik och glad ut. Annu såg
jag bakom mig de savoyska alperna, och svala fläktar från
dem ströko förfriskande fram öfver den solbadade slätten.
Efter ett par timmars väg öfver den var jag trött och
hungrig, och jag förmodade att min lilla Sylvie var det
äfven. Oeh se. Just här, nära gångstigen, ligger en hydda,
och några männer, bärande lior, gå derur. En qvinna med
ett godt husmoderligt ansigte står qvar i dörren. Jag
frågar henne om hon kan gifva mig något till middag?
Hon vet icke, svarar hon, om hon har något som jag kan
äta. "Har du ägg? — Nej! — Potatis? — Ja, men rå. —
Mjölk? — Ja! — Bröd och smör? — "Ja!" Herrligt!
Då hufva vi allt hvad vi behöfva!" — Vi gå in i den
snygga, svala hyddan, der en liten tjock pojke sofver i sin
vagga vaktad af en liten täck Julie. Den unga modren
breder på bordet en snöhvit duk och sätter fram godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
