Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Älskvärd gästfrihet höjde för mig behaget af detta
andra besök vid Thunersjön. Du lilla rjö, du lilla stad,
du stora naturscen — jag glömmer eder aldrig! —
Vid Interlaken var ’säsongen ’ i fullt flor. Alla
hö-teller voro fulla. Den stora promenaden svärmade af
eleganta damer och herrar; man hade kunnat tro sig på en
parisisk bulevard ; men rundt omkring binglade
koklockor-na i chörcr och påminte om att man befann sig i en
Schwcitscrdal. Antalet af gäster i det lilla Interlaken
uppgick nu till omkring £>00 personer.
Vi foro till Giesbach. Beskrifning öfver den sköna
kaskaden — ett poem i flera stanxer — kunna andra
gifva dig bättre än jag. Ångbåten, öfver Brienzersjön, var
öfverfylld af resande och jag fick ej rum att sitta förr
än en bonde makade åt sig ocli gjorde mig vänligt tecken
att sitta ned bredvid honom. På bänken midt emot
honom satt hans hustru. De voro bondfolk från Canton
Wallis, tarfligt klädda och osköna till det yttre, men hade
något obeskrifligt mildt och godmodigt i tycke, röst och
väsen. De berättade mig att de nu återkommo från en
pilgrimsfärd till Einsiedeln, den de företagit i följd af ett
löfte, som de gjort för några år sedan då deras enda son
brutit sitt ben. Han hade tillfrisknat och de goda
föräldrarne hade nu utfört sin tacksägelse-vallfart. De
återvände till fots till sitt Walliser-hem. De hade gått
öfver St. Gotthard. Medan jag språkade med de goda,
meddelsamma Wallis-boarne, sjöngo fyra bondflickor i
Ber-ner-liögtidsdrägt åtskilliga af landets ’ rances des Vaches’ ,
såsom "Les Armallis de Collombette" m. fl. De hade
friska och rena röster, deras jodling klingade som
glasklockor. Efter sången gick den vackraste af de fyra
omkring med en tallrik, men såg dervid så blygsam och
vänligt allvarlig ut, att man ej kunde känna sig annat än nöjd
af att få tillfälle tacka henne och hennes medsystrar.
Ännu en gång besökte jag Lauterbrunnendalen, ännu
en gång såg jag jettefallet Schmadribach, som nästan
förfärat mig då jag såg det första gången på långt håll i
aftonens skymning. Dess skummande, smutshvita massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
