Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
endast klippor, stenar och, mellan snöfläckarne, några
magra gräsplättar, der en torr rumex synes vara kung.
Skaror af getter, klättrande bland stenar och klyftor, äro
de enda, som gifva lif åt landskapet.
Gårdagens morgon uppgick härlig efter en natt af
häftigt oväder, och härlig var färden in i de gröna,
fruktbara alpdalarne ifrån Mejringen längs med Aar på vägen
till Handeck. Jord och himmel, berg och blomstermattor
glänste i den stigande solen, luften var krystallklar och
ren och frisk, som — endast alpluft kan vara det. Jag
njöt den, sittande i bärstol, för första gången i mitt lif
buren af tvenne unga bönder från Mejringen, hvilka
tycktes hafva mera lust att springa med mig, än att gå, och
derigenom gåfvo mig den behagliga känslan af att vara
dem en lätt börda. Min vän, M:r Penchaud, gick till fots
såsom en äkta "montagnard’’ mod sin ränsel på ryggen
och njutande vandringen och bergsluften af själ och hjerta.
Framför oss gick den hederlige Gaspard — en bekant
sedan Mejringen — med vårt bagage i en stor korg på
ryggen. Så gick färden uppåt, allt uppåt, från terrass till
terrass, från plan till plan, genom yppigt grönskande
dalsträckningar, der hyddorna lågo trefsamt på gröna mattor
vid foten af klipporna, mellan hvilka snöjettarne blickade
fram. Brusande strömmar, större och mindre, kasta sig
ned från höjderna, offrande till Aar, hvars skummande lopp
vi ständigt följa, än på dess högra än på dess venstra
strand, i det vi korsa öfver den på små broar eller plankor,
som se föga säkra ut. Det är en serie af vilda,
pittoreska scener, utan stora utsigter, men rika af öfverraskande
bildningar, i klippor, skog och vattenfall, på nära håll.
Så ända inemot La Handeck. Här, i värdshuset, äta vi,
i sällskap med en mängd andra resande, en rätt god
middag, och gå sedan att beskåda den beryktade ’"Chute de
l’Aar."
Det är här, som Aar, icke långt ifrån sin vagga, (i
glaciern ofvanför Grimsel), kastar sig ned emellan klipporna
i ett djup af 2 00 fot. I sjelfva fallet mötes dess vildt
upprörda vattenmassa af CErlenbachs silfverkaskad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
