Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Från Basel till Brüssel. Hvad som förde mig dit. Välgörenhets-kongressen. Den nya utställningen. Samtal med kung Leopold. ”De fattigas små systrar.” Fester och framtidsidéer i Belgien. Gent och Beguinerna. Spetsfabrikation. Brügge. Flandern. Ett hem på landet. Ruyslede och Bernhem. Antwerpen. Rubens hem. En blick åt Holland. En statsman. Afresa till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Från "Ostkamp’’ foro de bilda familjerna en vacker
morgon att besöka de åkerbrukande kolonierna för
vanvårdade barn: Ruyslede och Beernhem. Då jag redan, i en
särskilt artikel, utförligt beskrifvit dessa anstalter, vill jag
här icke orda vidare om dem, endast yttra den önskan att
de måtte besökas af alla personer, som nitälska för
anstalter af denna art. Ty barnen synas mig der försatta
i de möjligast bästa omständigheter för vinnande af både
kroppens och själens goda utveckling, detta i synnerhet
vid goss-kolonien Ruyslede. En särskilt uppmärksamhet
förtjenar den egna rol, som man vid den gifvit musiken;
ty dess friska toner gifva icke blott signal för dagens
alla afdelningar och sysselsättningar, signaler för gossarnes
ut- och in-marschcr, utan den utgör ock en belöning för
deras välförhållande. Hvar gosse, som uppför sig väl, får
lära musik och dertill välja det instrument han sjelf
önskar. Vi hade under middagen en taffelmusik af dessa
gossar, som näppeligen kunde utföras bättre af en väl
öfvad regements-inusikcorps. I flick-kolonien vid Beernhem
saknade jag deremot alldeles den goda uppmuntran till
välförhållande, som införandet i den sköna konstens rike
gifver. Och likväl synes teckningskonsten gifva en bildande
sådan, synnerligen passande för flickor och egnad att, i
mer än ett afseende, utveckla dem för en högre klass af
samhällslifvet.
Man har sagt och man säger mycket emot stora
räddningsanstalter för det vanvårdade unga slägtet. Och
visserligen vore det godt om de ej behöfdes, om barnavården
alltid kunde tryggt öfverlemnas till familjerna eller till
enskilta hem. Men komma ej ännu, i de flesta länder, tider
då genom lång förutgående vanvård mängden af oskyldigt
rättslösa blifvit förfärande stor? Så var det i Belgien då,
straxt efter Februari-revolutionen i Paris, Ducpetieaux
genomdref de Belgiska kamrarnes samtycke till anläggande
af de tvenne räddningsanstalter, hvilka han länge haft i
sinnet. Landets fängelser och fattighus voro då befolkade
af några och tjugu tusen fattiga barn. I sådana ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
