Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Paris nu och Paris för trettio år sedan. Prado. Valentino. ”La Salpétrière.” Den Evangeliska kyrkan. Diakoniss-anstalten. ”Revue Chrétienne.” Bilder af Jeanne d’Arc. Ett vindsrum och ett lyckligt par. Kejsaren och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
af de klnsBer olyckliga inom hufvudstaden, som förr der
exponerade offentligt 6ina eländen. Antalet af personer,
som här vårdas, uppgår till omkring 4000. Fyra hundra
sköterskor vårda dem under läkares tillsyn. Hvar särskilt
sjukdomsart skötes inom en egen afdelning; hvar egen
större afdelning har sitt eget hus, sin trädgård eller park,
så äfven sina egna läkare. Jag kan ej nog berömma
ordningen, renligheten, den goda luften, ja — trefligheten,
som jag fann i denna anstalt, der genom klok
centralisation och administration Paris’ municipala styrelse afhjelper
en stor del af dess fattiga befolknings eländen, och gör det
för de ohjelpliga så drägligt som möjligt genom den vård
dem egnas. Minst uppbygd var jag af de fånigas
församlingsrum — en stor vind, der de sutto i bundradetal, —
och de olyckliga, vildt-vansinnigas små rum syntes mig
alltför lika de burar, der man förvarar vilda djur; —
kanske kan det ej vara annorlunda! Renlighet rådde dock i
dessa. Men de handfasta qvinnor, som vaktade dessa
olyckliga af deras eget kön, gåfvo mig föga förtroende till
deras menskliga behandling. Parken var stor, i hvilken de
juBt nu spatserade eller sutto. Några hoppade vildt under
de sköna träden, andra slogos. Det sades mig att många
af de qvinnor, som dansa vid "Quai aux fleurs ’, komina i
denna afdelning.
I andra afdelningar gjorde det mig godt att se
sköterskornas glada och vänliga väsen. ’ Vi tro"’, sade mig
en ung, vacker vårdarinna, "att det gör de sjuka godt att
man är glad med dem. De stackrarne ha ledsamt nog af
sina plågor!" — — Anförvandters och vänners besök
tillåtas, men blott under en viss tid på dagen. En moder
låg der i sin säng och vred sina händer i förtviflan,
ropande på sin son. Den utsatta, sista timman var snart
förbi, och han — var ej kommen.
Det är en njutning att få vända sig ifrån dessa
uppträden af menskliga eländen och till dem, som väcka
hoppet om en bättre framtid.
Främst bland dessa står, i denna tid, i Paris den
Evangeliska kyrkan genom sina skolor, sin betydande dia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
