Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•169
på inre öfver tygel ser, mon hon fordrar en viss lydnad i
det yttre. Blott i stater, der sekter äro förbjudna af
lagarne och der statskyrkan ensam herrskar, blir hon
despotisk och farlig för unga själar, som ej sällan våldföras vid
den första nattvardsgången, eller bortstötas ur kyrkans
förbund, som synes dem mera en polisanstalt, än en väg till
Guds rike. Annorlunda är det i länder, der den fria
kyrkan och christna sekter ha medborgarerätt. Dessas kyrkor
äro exclusiva, intoleranta; men de äro uppriktiga, och de
hafva öfvertygelsens lif. De äro ofta ensidiga; men de
fordra en bestämd bekännelse; de stänga sina portar
andeligen för dem, som ej aflägga den; de vilja ej veta af
halfhet och hemliga reservationer; de vilja afgjordhet och
öppenhet. De tvinga menniskan att skarpt fråga sig sjelf;
de vilja ej ett samtycke, som är blott yttre. Ingen ung
själ våldföres till Herrans nattvard. Känner ynglingen sig
ej rätt färdig, ej troende, så uppskjuta lärarne den
kyrkliga ceremonien och förmana sjelfve lärjungen att vänta
dermed, att fortfarande lära och besinna intill dess han
med full öfvertygelse kan inför församlingen bekänna sig
till christendomen. Så åtminstone sker det inom den fria
kyrkan i Canton Vaud, denna dotter af Vinets anda. Den
särskilta kyrkan fordrar att lefvernet skall vittna om tron;
hon blir derföre ofta nog inqvisitorisk mot sina
medlemmar. Själaherden utesluter stundom från nattvarden den,
som han anser ovärdig att begå den. Så sker det t. ex.
i de små kyrkliga föreningar, som i Lausanne samlat sig
kring vissa, för personlig karakter samt gåfvor utmärkta
predikanter, hvilka skiljt sig från de större kyrkliga
samfunden. I dessa små samfund blir prestens personlighet
och inflytande af allt större betydenhet.
Jag sammanfattar det sagda: Statskyrkan, eller den
nationela kyrkan är god emedan hon är den moderliga
fostrarinnan, som bevarar det gamla och närer alltjemt det
nya lifvet, samt hindrar dess urartande till hejdlöst godtycke
och enskilta hugskott. De fria kyrkorna äro ock goda
emedan de ägga och utveckla det andliga lifvet, befria
tanken, frigöra individen, tvinga honom till sjelfbestämmelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
