Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•168
flesta dock visste så litet om de andra, utom att de voro
"Edsförbundna." "Om detta krig blir utaf", skri-f jag i min
dagbok i December, "så skall det föra till en innerligare
förening af schweitsiska cantonerna än femtio års fred!-’
I den fria kyrkan hade man särskilta sammankomster
och böner för afvändande af den hotande faran.
Fruntimmerna förblefvo ej heller overksamma. De bildade
föreningar öfver bela landet, gjorde sammanskott, köpte upp varor
och förfärdigade varma klädesplagg för fäderneslandets
försvarare, som måste ut att strida i den nu bittert kalla
vintern. Äfven jag satte mig att sticka ett par muddar.
De hunno dock ej att bli färdiga innan freden slöts. Louis
Napoleon hade förmedlat den till Schweits’s förmån. Sehweits
skulle behålla Neuchatel, och denna Canton skulle på
innerligare vis, än förr, blifva del af scliweitsiska förbundet.
Ultra patrioter skreko väl ännu öfver alltför stora
eftergifter till Preussen, men de lugna och kloka i landet voro
ense om att den federala regeringen hade handlat på det
visaste och bästa. Schweitsiska hären återkallades från
gränsen och krigsfesterna förbyttes i fredsfester. I kyrkorna
sjöng man Te Deum.
Så begyntes det nya året 1857. De schweitsiska
cantonerna åtcrtogo sitt stilla lif, sina jernvägsarbeten,
sina kommunala förbättringar, och — sitt smågnabb.
Under besök i kyrkor af olika Bekter, under samtal
med personer för eller emot statskyrkan liar jag sökt bilda
mig en bestämd åsigt öfver förhållandet emellan
statskyrkan och de fria kyrkorna samt öfver dessas förhållande till
det religiösa lifvet inom ett folk. Jag har dervid kommit
till den slutsats att båda formerna af det kyrkliga lifvet
äro nödvändiga inom en stat, om detta lif skall utveckla
sig normalt och till fullt medvetande. Statskyrkan, den
gamla fostrande modren, är den conservativa makten, som,
i det den troget bevarar de stora traditionerna och gamla
formerna, dock med liberal anda öppnar sin famn för de
många halfmogna, ovissa eller liksom ännu flytande själar,
som väl vilja, men ännu ej kunna bestämma sig. Hon är
ej inqvisitorisk för de sina, hon är tolerant med afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
