Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•171
grannland till Italien, hade jag lefvat flera månader utan
att ens höra dess namn. Man kände ej dess litteratur;
man frågade ej efter dess lif. Blott då något nytt nattligt
attentat af Mazzini berättades i tidningarne, vändes
uppmärksamheten ditåt för en stund, oeh man höjde på
axlarne och vände sig åter bort. Mazzinis namn och lömska,
blodiga anfall hade i det öfriga Europas ögon blifvit
representanter af Italiens frihetssträfvanden, och dessa syntes
lika med feberparoxysmer hos en sjuk. Icke underligt då
om de hade kommit i misskredit. Piemont allena stod ibland
Italiens stater ett mål för do konstitutionelt fria folkens
aktning och förhoppningar. Men det stod allena, en liten
stat vid alpernas fot, och hela det öfriga Italien låg
bundet under enväldiga furstar, bundet af sitt eget
vanvett ! . . .
För första gången lärde jag nu att detta Italien hade
ett nationelt frihetsparti af mycket olika anda med Mazzinis
och i strid med hans röda fana, ett parti, som med
ide-ernas makt, med andan och med ordet öppet kämpade för
Italiens frihet, den inre, så väl som den yttre. Kring
denna hvita fana såg jag samlas det unga Italiens ädlaste
patrioter, skalder och statsmän, allt ifrån Alfieri och till Ugo
Toscolo, Gioberti, Guerazzi, Nicolini, Giusti, Lambruschini,
Azeglio m. fl., som än i denna stund lefva och arbeta på
ett fredligt befrielseverk, de flesta i Piemont der endast
inom Italien de finna skydd och säkerhet. .Jag lärde känna
att belt nära mig, på andra sidan om alperna, lefde ett
ädelt folk, som tyst suckade efter en frihet, för hvilken
det kämpat och blödt, men som det ej ägt krafter nog
att värna mot mäktiga fiender, inre och yttre. Jag lärde
känna, att dess hjerta klappade och brann ännu, ehuru
tyst, blödando under förtryckarnes fot!..... Jag kallade
signor Arduini att blifva min lärare ; jag läste med honom
Dante, men lemnade snart denne för Italiens sednaste
skalder, Giusti, så ädelt bitter, sä varm för sitt moderland
(Povera Madre! utropar han), Nicolini, hvars sorgespel
"Arnoldo da Brescia" förer samvetets rätt och talan på ett
så högsinnadt och ett så skönt språk; jag gjorde bekant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
