Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Åter i Schweitz. Postordningar. Vinskörd i Montreux. Romantiska illusioner. Nya bekanta. Chillons första fånge. Vintervistande i Lausanne. Krig och fred i Schweitz. Stilla lif. Nytt lif och nya intressen. Det unga Italien, dess patrioter och poeter. ”Risorgimento d’Italia.” Waldenserna i Piemont. Nya resplaner. Jag måste se Italien. Vårlif i Lausanne. Uppfostringsanstalter. A. Vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•172
skap med det unga Italiens sträfvanden för ungdomens
bättre undervisning, för tankens frihet och lifvets
förädling, och jag hörde ädla Qvinnors namn nämnas bland
fosterlandsvännernas.
Tillika läste jag Waldensernes historia. För första
gången äfven lärde jag nu att denna lilla, hjeltemodiga
flock af den äldsta kyrkan, efter århundraden af förföljelser
och af förnyad kamp för sin tro och sin frihet, nu, för få
år tillbaka, vunnit denna frihet och lefde lycklig uti
Pie-monts dalar, beskyddad af Piemonts konung, och af landets
lagar omsider erkänd som del af dess fria folk och
delaktig af dess rättigheter. Jag hade i min ungdom läst om
de blodiga förföljelserna mot AValdenserne — dessa första
protestanter mot romerska kyrkan — jag trodde dem
längesedan fördrifna, försvunna från jorden, och se, de
lefde, de blomstrade på nytt, och nu såsom aldrig förr,
och det helt nära mig! Det lilla "ljuset som lyser i
mörkret" — Waldensernes devis och sinnebild — hade nu
kommit ur mörkret och lyste som morgonstjerna på Italiens
himmel.
Iluru allt detta rörde och lifvade mig! Italien,
konstens ryktbara museum, Italien, hemmet för sköna ruiner
och palatser, för ett sjungande, maccaroni-ätande,
far-niente-älskande folk, påfvens, turisternas och artisternas beprisade
land, hade aldrig särdeles interesserat mig. Men Italien
— "Nationernas Niobé" — värnande med halft brustet
hjerta det yngsta barnet — hoppet — i sin famn, Italien,
efter långa, mörka århundraden vaknadt till nytt lif,
trånande till ljus, frihet, högre mensklighet, längtande att blifva
sig sjelf, — en ren, harmonisk ton i de fria folkens chor
— detta Italien drog mig med oemotståndlig makt. Jag
beslöt att ännu detta år begifva mig dit, att utforska dess
fördolda lif, att pröfvande lägga min hand på dess hjerta.
— "Speranze d*Italia, Risorgimento d’Italia’’ blefvo ständiga
ljusa tankar i min själ.
Dessa tankar värmde mig med en inre eld. Det
behöfdes. Vintern blef mycket kall; jag har aldrig frusit
mera. I Sverige har man goda rum och eldstäder, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
