Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•221
I slutet af Juli återvände jag till Genève för att
derifrån anträda mina sista liöganlofts-färder i Schweits, till
Chamounix, St. Bernard och Monte Rosa. Men först till
Chamounix 1
Chamounix är så ofta besökt och säkert så ofta
beskrifven att jag skall säga blott litet derom, och detta lilla
förnämligast för att söka afskräcka andra från att der göra
— såsom jag.
Till följeslagerska på färden hade de goda föräldrarne
Coulin anförtrott mig sin äldsta dotter, min unga väninna
Louise. Ilon lika litet som jag hade ännu sett den
ryktbara isdalen.
Tidigt om morgonen den 31 Juli lemnade vi Genève.
De sömniga småpigorna, morgonvindarne, kommo sent, men
kommo dock slutligen och redde upp molnbädden och
packade den ihop på bergstopparne; men dammet deraf stod
länge högt i taket och skymde vår utsigt. "Vi få ej se
Mont-Blanc i dag, det är säkert, och det är ledsamt!"
tänkte jag under det vi genom den af dimma och dam
förmörkade luften drogos af diligensen in i de allt trängre
bergspassen. Men plötsligen blixtrade en ispyramid fram
till venster om vägen, så en annan och en annan, och
slutligen framträdde Mont-Blanc i egen hög person med
nattmössa på toppen. Men då vi kommo till Sallanches tog
jetten af sig moln-nattmössan — för Louises vackra ögon,
som jag påstod — och bela den glänsande bergskedjan, i
hvars midt Mont-Blanc thronar, stod i full solprnkt fram
mot den blå himmelsgrunden. Vi hälsade synen med
glänsande blickar, intogo i Sallancltes en liten god middag och
reste så vidare.
I moln af dam kommo vi fram till Chamounix
klockan emellan fem och sex om eft. m., och fingo rum i
Hotel de l’Union vid brädden af den brusande Arve —
som genomskär hela den långa, trånga Chamounix-dalen —
och med utsigt åt Mont-Blanc. Men alptopparne hade åter
höljt sig i moln. Först i solnedgången afslöjade sig den
ena alpsfinxen efter den andra och framträdde ur molnen,
liksom framtrollad af solen. Och nu var det skönt att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
