Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•222
de gestalter, som efterhand framträdde, de portar och
perspektiver, som öppnade sig, de fantastiska bilder, som
kommo och flydde under det att solstrålarne och molnen
lekte eller stridde med hvarandra deruppe, och alpspets
efter alpspets steg öfver molnregionen, lysande såsom af
klart guld, till dess att hela bergskedjan låg framför oss
klar med sina djupa isfält, sina spetsiga pyramider ända
till Mont-Blanes rundade koloss. — Louise och jag stodo
på en grön äng i dalen betraktande detta uppträde med
ögonen upplyftade och med hjertan, som stego högre ännu,
— ända tills solen sjunkit ocn den andra klarheten
kommit! — En skönare afton kunde vi ej ha i Chamounix.
Men invigningen uti Isnaturens hemligheter har andra
scener än denna, och jag vill nu omtala en af den andra
sorten.
Det var dagen derpå. Vi uppBtego genom granskogen
till le Montanvèrt. Det är här man har framför sig det
så kallade ’ Ishafvet" (Mer de gla9c), en bred ström af
is och snö, som ur skötet af dc högsta alperna utgjuter
Big emellan höga bergs-åsar ned i Chamounix-dalen, och
der, ur sina isportar, släpper ut Arveirons flod. Jag säger
"gjuter sig", ty den frusna floden sluttar från höjderna och
ned i dalen, och dessa ismassor äro dessutom, såsom man
vet, i jemt fortskridande.
Från höjden af Montanvèrt sågo vi Ishafvet — äfven
kalladt "le Mont-Blanc des damcs", präktigt glänsa i
morgonsolen, och ett sällskap af herrar och fruntimmer vandra
deröfver till andra stranden. Det såg helt lugnt och
trefligt ut. Hvarföre skulle vi ej göra sammalunda? Våra
guider uppmuntrade dertill, dock med en viss varsamhet i
uttryck. "Om en halftimma skulle vi vara öfver Ishafvet,
sedan hade vi omkring cn timmas "något svår väg" i
bergen till "le Chapeand", men en gång der, skulle vi se ett
stort skådespel, och då vore äfven all fara och svårighet
öfver", och -— då hade guiderna förtjent sig dubbel
dagslön! Detta sista sade dc ej, men det låg till grund för
deras uppmuntrande ord. Jag frestades af tanken att hafva
gjort bekantskap med Ishafvets skönheter och farligheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
